Barnvälsignelse i Nora 2012. Avslut på 1962.

           Det är söndag kväll. Jag skriver en liten kortis i kväll för jag behöver sova. Det blev sent i går.
Jag åkte med Kristin, Sven och Maria till Nora, där Bernard och Lydia bor med sina två barn. Aline snart tre år och lilla Alfred ett år på nyårsafton. I dag var det dags att bära fram Alfred i Församlingens kyrka, där föräldrarna är medlemmar. Församlingen ber om Guds välsignelse över barnet, utan barndop. Som baptister menar man att ett beslut om att döpas ska göras av egen vilja och då blir det ju senare.
Förra lördagen var vi i Svenska Kyrkan då en präst döpte Jonas (kusin till Bernard) och Jennys son Anton. Båda barnen är välsignade och älskade av Gud. Vilket sätt man än väljer är det stort när föräldrar vill att deras barn ska tillhöra Jesus och den där dop och välsignelsestunden har nog större betydelse än vi anar. Det betyder en "avspark," hörde jag för några år sedan, en präst säga.

Efter en god lunch hos Alfred åkte vi åter till Örebro där Rapport kunde meddela att  Skolverket nu bestämt sig för vad som inte får sjungas och sägas om en rektor valt att ha skolavslutning i en kyrka.
Det får inte vara någon predikan, ingen bön, ingen välsignelse och man får inte läsa Trosbekännelsen. Tillåtet är dock "Den blomstertid nu kommer", för den är ju en vanlig traditionell sång. Likaså "Stilla Natt", som tydligen också anses ofarlig. Ärkebiskopen fick tillfälle att yttra sig i TV och han tyckte det var ett märkligt beslut."Den blomstertid" talar om Guds Nåd och "Stilla Natt"(Har nu glömt vad han sa om den men den var väldigt "farlig") Kändes lite konstigt när jag nyss varit med om att få välsigna ett barn.
Men jag säger åter som kyrkoherden i Mikael, Björn Svärd, vid ett tillfälle yttrade:"Så här tror jag. Se´n får ni tro vad NI vill."

Märkligt nog har det ju visat sig att det inte är invandrarföräldrar som är "räddast".
Men nu till år 1961. Det började mänskligt sett, inte så bra, men det blev ett år då vår fanilj på ett särskilt sätt fick se Guds omsorg, steg för steg, dag för dag. Georg blev helad i sin hals, så fantastiskt och operationen i lungan visade ju också Guds godhet och Hans vilja att svara på bön. Efter Georgs hemkomst från Arvika i augusti firade vi hans födelsedag och hade ett trivsamt liv. Georg åkte även detta år till Bibelskolan i Örebro. Tror att Majny slutade sin tjänst hos oss den hösten men den 28 november kom mamma och stannade till 3 januari så allt fungerade både hemma och i affären. Georg hjälpte nu till och under tiden han var på Bibelskolan hade jag lite hjälp av barnen och någon extrainkallad.
Georg kom ju lagom hem till de uppackningar vi hade att besöka i Karlstad eller Filipstad inför julhandeln.
Georg var också Överförmyndare och den sysslan skötte han även under sin sjukdomstid.

Julen 1961 kunde vi köpa vår första TV, naturligtvis svartvit, men så skönt att barnen inte behövde be grannarna om lov att få titta när det var något extra. Jag minns att också jag vid ett tillfälle var hos grannen i huset bredvid och tittade. Det gällde då Prinsessan Birgittas bröllop.
Vilken härlig jul vi hade, med en frisk pappa detta år! På annandagen kom också Stina  till oss och följde sedan med mamma till Vimmerby och Figeholm den 3 januari.

Nu är det dags att sova. Tack gode Gud för Din närvaro i dag. Jag har så mycket att tacka för så mitt hjärta flödar över av tacksamhet till Dej! Tack för att vi alla får vara omslutna av Din stora kärlek!