Facebook en rolig grej! 2012.

    Så var det måndag igen! Jag fick åka med Linn till träningen. Hon skulle vara i Växjö före klockan två.
Måndagens matgäster kom och jag fick skjuts till Isak som alltid blir glad när jag kommer.
Gick hem och fick besök av Stefan. Vi fikade med god saffranskrans.

Så fick jag ett telefonsamtal, som gjorde mig så glad.En gammal god vän från Lesjöfors, som var mig till hjälp då och då i affären och som vi också en tid bodde granne med.Ulla Östin är namnet, gift med John . Hon var före giftermålet anställd hos Disponent De Geer och hans familj.
Det var länge sedan vi pratades vid och nu fick jag av henne veta att det finns bilder från Lesjöfors på Facebook. Nu har jag ägnat en god stund åt att titta. Så fantastiskt att se alla hus av vilka en del målats med färg som Georg och jag levererat.Men också personer av vilka jag minns en del. Att få se fotot med de unga"blåsarna", där Sven var en av dessa var verkligen roligt. Det fotot har jag inte sett tidigare. Att läsa kommentarerna var också ett nöje för mej. Där var jag ihågkommen som innehavare av Färgcentrum.

Hoppas att jag i övrigt lämnat goda minnen efter mig.
Nu drar jag vidare till tiden i Lesjöfors och till år 1962. År 1961 drog ut på tiden med anledning av att det blev ett "prövningens år" för vår familj, men jag säger återigen att det blev ej så svårt ändå därför att vi hela tiden fick uppleva hur Gud var med och som det står någonstans i Bibeln:"I all deras nöd var ingen VERKLIG nöd."Det finns de som känner igen sig skulle jag tro!
Barnen trivdes i skolan och nu hade också Ulla gått sin första termin. Vi klarade oss nu i hemmet med lite städhjälp ibland. Elsa Becker tror jag det var, som kom när det var som värst. Min syster Stina kom och hälsade på emellanåt och var till stor hjälp. Att bo i samma hus som affären var bra för när barnen kom från skolan så visste de att vi fanns i närheten. Ofta gick de och handlade i mjölkaffären, som hade det mesta, utom kött och fisk.

Där beställde vi till varje Nyårsafton en stor Schwarzwaldtårta, som kom med buss till Lesjöfors ,jag tror från Karlstad. Tårtan åts sedan på Nyårsdagen när vi , ofta tillsammans med någon annan familj, lyssnade till Konserten från Wien klockan 12.
Nu började barnen (särskilt Ulla, som var alltför livlig för att ta med i offentliga sammanhang. tidigare) växa till sig. Vi åkte alltid till Örebro på Höstkonferensen och till Stockholm där vi hade farfar och farmor samt våra vänner Dagny och Henry, som också var som farmor och farfar för våra barn. I Stockholm var vi på bio på Norra Bantorget och såg den tredimensionella filmen Windjammer. Vi upprepade faktiskt besöket där ytterligare en gång, då i sällskap med "moster Stina", som blev lika förtjust som vi över att se denna film.

Att hälsa på i Stockholm betydde också att åka till "Körvburn",belägen vid Berzelii park, där det såldes varmkorv, stekt över öppen eld. Så gott,så gott! Det missade vi aldrig. Sommartid var det naturligtvis besök på Skansen och Gröna Lund.

Eftersom vi var "bundna" av affären, så blev det dåligt med semester tillsammans, men i gengäld tog vi vara på den tid vi hade. När vi stängt affären på lördagen plockade vi in mat, spritkök och tält och gav oss iväg på utflykter till olika platser i landskapet eller åkte och hälsade på vänner. Det behövs egentligen inte så stora arrangemang för att få ha det trevligt tillsammans. Georg var den som hittade på roliga saker och jag fixade med en del praktiskt. Vi hade också bil från första dagen i Lesjöfors och det var naturligtvis en tillgång, som inte alla barnfamiljer då hade.


På grund av Georgs sjukdom blev vi medlemmar i "De lungsjukas förening". Där träffades de som var eller varit sjuka, de senare opererade i Karlstad eller Örebro. Av brev kan jag se att det var en hel del. De skrev till varandra och berättade, de som låg kvar i Arvika och de som var ute på "Operationsresor." En fin gemenskap tycktes de ha och omsorg om varandra. Att komma in i Föreningen betydde Bussresor, där hela familjen följdes åt. Ack så roligt vi hade på dessa resor!

Ja nu drog jag iväg igen och vet inte vad det blev. Inte det jag tänkt i alla fall . Men det blir en dag i morgon också om vi får leva och ha hälsan.

Nu får det bli "Gud som haver barnen kär" och så sätta  fart i morgon med det jag inte gjorde i dag.
Sov gott! Gud är god!