Detta en dag 2012!

            Så blev det som jag befarade. Kallt och fruset men kände mig glad att jag skottade bort snöslasket i går. ElseMarie kom hit med Isak i morse och meddelade samtidigt att i bilen satt en ledsen pojke. "Din cykel är stulen,"sa hon om cykeln som Tobias fått "låna" av mig eftersom jag alltför tidigt slutat cykla på grund av rädsla att ramla vid avstigning. Det var en mycket bra cykel som jag köpte begagnad år 1984 och som jag varit mycket rädd om. Röd, vacker och tvåväxlad. Tobias har också varit rädd om cykeln och jag var glad att kunna stå till tjänst när han för en tid sedan behövde något slags fortskaffningsmedel för att komma till skolan.

Visst tyckte jag det var tråkigt. Inte minst för att pappans cykel nyligen stulits. Två cyklar borta från samma familj inom en vecka var i mesta laget. Som ni vet pratar jag med Gud om problem som uppstår. Jag sa att " nu Gud vet du vad som hänt. Du vet vem som tagit den, du vet var den är. Hjälp Tobias att bli glad igen!
Tryckte på play på radion där ett kassettband fanns på plats. Först en sång "Herren skall strida för eder och I skolen vara stilla därvid," Gott att höra,tänkte jag. Vände på bandet när det "sjungit färdigt". På den sidan predikade en kvinna med stor inlevelse och sa att "det du inte kan göra något åt får du överlämna åt Gud och vad som än händer så låt ingen bitterhet skjuta skott!" Bra, sa jag. "Gud nu lämnar jag den här saken i dina händer och du får hantera den som DU vill. Så var det gjort. Var nästan själv lite förvånad när jag bara kände att en stor frid fyllde mig. Och ingen bitterhet. Jag har vandrat tillsammans med Gud i 70 år och sett så mycket och vet att Gud sviker aldrig så jag visste att på något sätt skulle det ordna sig. Skrev en rad på FB om att jag ville köpa en tvåväxlad cykel på grund av stöld. Ibland tror jag att Gud har lite roligt när han hör på oss, sina barn.

Jag fick hjärtskärande sms från Tobias. Kvällen kom och jag blev hämtad till kyrkan där vi hade kurskväll.
I samtals och kaffestunden kom ett sms:"Hej mormor! Cykeln var inte stulen. Den stod hos Joseph och jag hade glömt det.Ville bara att du skulle veta det. Kram!" Jag läste högt för gruppen och alla gladdes vi. Jag hade berättat om inledningen på dagen och nu sa jag, "Halleluja!" Bäst tyckte jag det var att jag fick lägga av bördan för att sedan inte oroa mig. Visste bara att hur det än blev så skulle det bli något bra när Gud fått ta hand om det hela.

I mitt förra inlägg ställde jag i utsikt att ett foto med IngaBrittas skyddslingar i Porto Alegre skulle ta plats i dagens blogg men fast jag vet att jag såg det häromdagen så kunde jag i dag inte hitta det. Men det kommer, det kommer!  Bäst att jag intar sängen för i morgon ska fönstren "rutas in" med vit färg innan adventsljusstakarna placeras på fönsterhyllan och då ska jag vara i form, har jag tänkt. Sov Gott!