Nattvardsgudstjänst en helt vanlig dag 2012.

           Har svårt att komma igång på dagarna. Men efter klockan 11 går det skapligt.
Blev i dag hämtad till kyrkan där det var Gudstjänst för daglediga.
Det var en fin stund med ganska många deltagare. Inleddes med den gamla fina sången "Sjung om Guds rika kärlek famnande världen vid! Sjung om det blod som skänker sargade hjärtan frid.Och refrängen "Kristus på korset vunnit frälsning för var och en. Han har i sig förenat människa och Gud igen. Brusten är templets förlåt, vägen är öppen ,fri. Öppen till nådastolen för dig och mig."
Det där med att templets förlåt brast när Jesus dog på Korset är så fantastiskt tycker jag .När det stora draperiet rämnade mitt itu var det inte längre bara översteprästen som fick tillträde till rummet innanför. Nu var försoningen med Gud ett faktum och varje människa fick fritt tillträde till Gud. I Matteus 27 kan vi läsa om detta, det största som någonsin hänt mänskligheten.

För mig blev det lite känsligt när Öjvin och Per sjöng "Jag kom till hans lustgård alle´n ", och även "O, jag ser en vitklädd skara". Båda dessa sånger sjöng Georg och jag tillsammans i våra unga dar. En strof lyder"Och de vänta,ja de vänta tills en gång jag möter dem i de evigt sälla rymder. I vårt rätta fadershem." PerErik Boström berättade att han sjungit i Filadelfiaförsamlingen i 70 år. Många solo och duettsånger har det blivit genom åren.

Jag har ju i mina senaste inlägg berättat små avsnitt från Georgs dagbok under tiden i Arvika och ska göra det nu också. Jag säger, som jag sagt förut att den här tiden var en prövningens tid för oss men det var  förunderligt hur bra vi alla tog det. Vi var inte nedtyngda varken barnen eller vi föräldrar. Jag hade ju fullt upp med affären och ägnade kvällarna åt barnen och juniorarbetet, där de också deltog. Så var vi förstås på möten i Saron. Barnen hade kompisar och livet rullade på. Värre var det nog för Georg och han skrev att han väntade på dagen då han skulle få komma hem. Vi skrev brev var eller varannan dag och när han senare fick vara uppe så ringde vi. Hela tiden hade vi tryggheten i Gud och vi var glada för att vi visste att Han var med oss och att Han har sista ordet. Så ingen behöver tycka synd om oss.

Ur dagboken igen.Torsdag 5 jan. 1961."Dagarna börjar mer och mer likna varandra som pärlor på ett halsband, nu sedan den första nyhetens omväxling sjunkit undan. Än så länge avbryts enformigheten av  att jag nästan varje dag får blommor. I dag från Elna och Erland Stolpe och i går från fröken Qvarnström och hennes mamma. Vilken överraskning!" Dessa två var kunder i affären men inga vi hade närmare kontakt med.

Måndag 9 jan."Förmodligen skall jag till doktorn för röntgen i morgon.Ska bli skönt att få prata enskilt med doktorn igen och få höra hur det verkligen är. Vill också fråga om jag kan få börja med ryamattan nu. Isak har börjat arbeta med en skinnbjörn i dag och jag blir så avundsjuk på honom.
Samvaron på salen är väldigt bra och betyder naturligtvis mycket för humöret. Isak är också gift och har samma äktenskapliga syn som jag."
För att visa hur det kunde vara på ett "långtidssjukhus" återger jag följande: Tisdag 10 jan. " I kväll är stämningen lite dyster här.En av sjukhusets patienter har "sprungit med sladder till doktorn" om en kamrat, vilket medfört att denne måste lämna sanatoriet. En otrevlig historia som drar med sig allmänt gruff och en känsla av olust för oss alla. Det är ju tråkigt att hamna mitt uppe i detta, som ny patient. Styrelsen för patientföreningen har haft extra sammanträde i kväll och skall träffa överläkaren i morgon.
Har varit på röntgen i dag och doktorn sade i alla fall att det såg något bättre ut på höger sida nu. Fick ett jätterart brev från Herman Östell i dag, som ett synligt bevis på verklig broderskärlek."

Det var roligt att se hur blommor, brev och besök gjorde honom så gott.
Onsdag 11jan. "Gud är förunderligt god och jag vilar så tryggt i Hans famn!
Har nu fått börja knyta på ryan och hoppas att jag skall hinna få den klar till min älsklings födelsedag i mars.
Har pratat med henne i kväll.Torsdag 12 jan.I dag fick jag brev från Lars och från Flore Liljegren.
Livet på avdelningen har kommit in i lugnare banor igen sedan x rest och de svallande sinnena lugnats genom klarläggande besked från sjukhusledningens sida. Vår rumskamrat Fritz har valts till patientföreningens ordförande och han torde vara mannen som kan segla skutan i hamn.
I kväll är det julgransplundring i matsalen och vi "sänglägen" har lugn och skön hemmakväll på salen.
Tycker att jag blir slöare och slöare. Om det nu kan bero på medicinen , som de andra påstår, eller vad det nu kan vara." Nu lämnar jag dagboken för denna gång.

Åter till Örebro.
Ute är det i kväll ett par minusgrader, men i dag har det regnat. Vägarna kommer att bli hala till i morgon.
Nyheterna meddelar att det ena varslet efter det andra drabbar vår arbetsmarknad. Nu ser det ut att gunga för SAS. Lärare blir sjukskrivna. Ny ledare i Kina. Ny president i USA. USÖ bäst i Sverige på akut vård.
Vargattack mot får. Betygsgapet mellan tjejer och killar blir större. Ja detta några nyhetsrubriker.
Av 49 får på en gård i Ervalla rev vargen 26. Oskadda återfunna 9.Resten saknade. Inte roligt.
Roligt är att det ska bli ett par grader varmare på lördag,söndag.
" Det goda du gör i dag, kommer kanske att vara glömt i morgon. Gör gott ändå!"  Sov gott! Gud är god!