Vilken dag! Så mörkoch grå!

          Väcktes klockan halv 7 av en liten vovve som satt på golvet vid min säng och med sin tass visade att nu är det nog dags i alla fall! Ibland sover han längre ,men inte i dag. Morgonrock, kappa och stövlar på och ut i den ljumma morgonen. Hela 5 grader Dagen har varit synnerligen tråkig vad vädret beträffar. Den gråaste dag på länge. Jag längtar till vår och sommar. Ingen kyrka. Sov över TVgudstjänsten,sedan jag "tog igen" mitt alltför tidiga uppvaknande i morse. Lyssnade till Närradion och en bra predikan med flera vackra sånger. Ska se TV gtj. på datorn senare.

Har plockat bland den ansenliga mängd papper och tidningar som samlats under lång tid. Jag tror alltid "att det kan vara bra att ha" och så hopar det sig. Nu har jag en hel kasse av en del onödigt som ska slängas i veckan.

Så kom min vän Stefan hit med en STOR gädda, upptagen i en sjö i Norrland i somras. Något att ta itu med i morgon. Spännande. Det var ett tag sedan jag tog hand om en så stor gädda.
Isak har ätit potatis oc fläskkött och är så nöjd och belåten. Han har suttit ute två timmar i dag, bunden vid trappräcket.

Nu återvänder jag till år 1961 och Georgs första tid på sanatoriet i Arvika.
Georg kallar den här tiden för "Guds skola". Han är tydligen fortfarande mycket trött.I ett sammandrag den 31 jan. till 2 febr.skriver han bl.a.:"Man uppskjuter så förfärande lätt till morgondagen det som kräver den allra minsta lilla ansträngning i dag".
I sammandrag 3till 5 febr skriver han:" Aldrig trodde jag väl att man skulle få så här gott om tid! Detta har en mycket farlig baksida som heter slöhet.Så blir det med dagboken.När klockan bli omkring nio på kvällen är det så lätt att bara glida djupare ner i sängen och tänka att det går bra att skriva i morgon bitti och så blir det så lätt glömt.Denna helg har jag inte haft något besök alls men jag har fått prata med min Ruth i telefon både lördag och söndag."
I sammandrag 6 till 14 febr. skriver han:"Kära dagbok! Förlåt att du fått vänta flera dagar! Slöheten griper mig med sina klor så jag orkar knappast kämpa emot.Nu är i alla fall ryan klar och det hjälper något till att lätta arbetstrycket. I söndags var Ernst och Ingrid Ångström  samt Karin och Herman Östell här och hälsade på. Så roligt.
Så har Nils och jag fått börja hos tandläkaren här. Visst är det otäckt men går ändå förvånansvärt bra."


Ur dagboken: Fredag 17 - lördag 18 febr." Ännu en vecka ligger bakom och vi går åter in i helgdagskväll och helgdagsfrid. När lördagskvällen skymmer känns tomheten efter dem därhemma så oerhört stark och timmarna går så oändligt sakta. Men jag får övervinna detta denna helg och tänka på att nästa söndag får jag besök igen, och se´n får jag kanske "permis" såsmåningom.

I dag har KjellJohansson blivit utskriven och vi avvaktar med viss spänning vem och hurdan vår nye kamrat skall vara.Fjellman har begärt förflyttning till C-sidan när Magnusson får åka hem nästa vecka, så det kanske blir två nya här."

Så kommer hans sista sida i dagboksskrivandet.( Det finns många oskrivna sidor i boken.)
Söndag 19 febr:" Söndag. Hemma "en dag i Herrens gårdar, här en räcka fylld av långa, sysslolösa timmar.Vilken enorm skillnad! Undra på att jag längtar hem till mina älskade och till församlingen! Men kanske Gud vill lära mig att verkligen se värdet av allt detta ,som jag alltid betraktat som något självskrivet, helt enkelt." Så avslutar han med en lång och innerlig bön till Gud om att Gud ska forma honom efter sin vilja.
Georg fick permission och kom hem till min födelsedag och gav mig i present den fina ryamatta som han tydligen knutit sängliggande. Sven hade kommit hem från lasarettet i Filipstad och vi fick fira både hans  och min födelsedag tillsammans. Stor glädje. Jag tror att Georg fick vara hemma fyra eller fem dagar.

Så var det slut med hans dagboksanteckningar. Men han beställde material till en ryamatta, mycket större än den jag fick till min födelsedag och hann sy en stor del på denna under tiden han var i Arvika.

Ja nu är dagen slut och nyheterna förmedlar att det varit jordbävning i Burma och att SAS säger upp 1000 arbetare och de som blir kvar får sänkta löner. Varför sa de inget roligt? NÅGOT positivt måste väl ändå ha hänt någonstans. Det har det säkert gjort men av någon anledning har det blivit så att det negativa är mer intressant att berätta om.
 
Ute blåser det och jag gruvar mig lite för att gå ut men en liten sväng utanför huset ska det bli för Isak i alla fall.