Intet nytt 2012.Går tillbaka till år 1963..

       Går till år 1963 som avslutades med julfirandet i Figeholm.Nu var det två år sedan Georg opererades och Gud hade åter varit framme och gjort att allt gick bättre än beräknat.
På hösten var Georg åter i Örebro på Bibelskolan och tankarna på att på heltid få ägna sig åt Evangeliets glada budskap växte sig allt starkare inom honom och jag var helt inne på samma linje.

Att fortsätta i affären var enligt läkarna inte rådligt då bl.a. handskandet med pengar över disk kunde medföra smittofara. Efter en tids hemmavistelse blev han erbjuden ett arbete på en ganska nystartad firma, som kallades Elektroprodukter, tror jag. Bara ett fåtal anställda. Georg hade någon administrativ funktion och deltog också i tillverkningen av eluttag för rakapparater att monteras i badrum. En välkommen nyhet.

Det innebar så klart också ett lyft för ekonomin. Nu var jag van vid att ensam ,med tillfällig hjälp, sköta affären, och kunde hålla flera bollar i luften. TV köpte vi till jul 1961, då Georg blivit frisk.En fin julklapp. Svartvit och enligt Svens tidning M åndags P osten en Grundig för 1023 kronor. Naturligtvis svartvit. Färgtv fanns ännu inte. Tvättmaskin hade vi köpt samma år som Georg blev sjuk, alltså år 1960. Det underlättade arbetet avsevärt. Georg var överförmyndare i bygden och i början av varje år kom pengar för det gångna året in och vi använde dessa pengar till sådant som var lite"utöver det vanliga." Sysslan som överförmyndare hade han också under sin sjukdomstid. Det gick att sköta via brev och telefon.
När Sven var 9 år började han spela piano i skolans musikundervisning. Han var duktig,men det svåra var att vi inte hade något piano .För att öva följde Georg med honom till Saron och det höll de på med ett helt år. Vi funderade på om vi skulle köpa ett piano då det skulle vara lättare för Sven att kunna öva även när inte pappa hade tid att gå med till Saron.Läraren uppmuntrade oss till detta. Vi åkte till Stockholm och köpte ett piano. Hur hade vi råd med det egentligen?  Ett åkeri i samhället tog hem det vid tillfälle. Nu var lyckan stor. Sven övade och övade och blev allt bättre på att hantera pianot.Han var också med i samhällets musikkår och spelade där klarinett. Det var två eller tre grabbar ytterligare, som spelade och de fick nya, fina uniformer, vilka betalades av Baron de Geer.Det var så trevligt att se de där unga killarna spela med de vuxna och alla klädda i sina uniformer.


Under år 1963 fick vi av vår vän Byggmästare Sigurd Östin erbjudande om att få köpa en av fyra tomter som han köpt in. Troligtvis av kommun. Inte så långt från affären. Han erbjöd sig att bygga till ett bra pris, snäll som han var.Bredvid vårt hus skulle han bygga åt sonen John och hans familj.
Vi accepterade och nu började en rolig tid med ritningar och beräkningar hit och dit. Naturligtvis hade vi Gud med i våra planer. Våra tankar om att "bryta upp", som vi så länge haft inom oss, var det ingen annan som visste något om.Bara vi två.
År 1963 ser jag i gästboken att vi hade många besök,även av folk utanför samhällets gränser. Stort vinterläger med förläggning i skolan under sportlovet.( Mycket snö i Lfs och en fin slalombacke.) I samband med lägret alltid någon familj som bodde hos oss. Mathållningen sköttes i skolans kök av medlemmar i församlingen. Lägerungdomarna kom detta år från Stockholm.  Andra år från andra platser. Ofta var ledare från Örebromissionen också med.Kontakten med Örebrofördjupades efterhand.Bl. a genom kontakter på de riksläger, sommartid, då Georg ofta var med som ledare.

Året avslutades på nyårsafton med bjudning hososs då både vuxna och barn fanns med.
Nu blir det år 1964 nästa gång.  Ha en skön kväll!  Gud är god!