Kallt i dag också.Jul hos mormor år 1963.

             Nu har jag i flera dagar lovat sända bild på IngaBritta och "Hoppets Hem". Får nu meddela att jag lagt detta " stora" projekt "på hyllan" tills vidare. Det kommer när det kommer och då blir det en överraskning. Saken är den att jag ej kan ta hjälp pr telefon med det här utan måste invänta de konsertupptagna två barnbarn, som finns i Örebro. För personligt besök! Nu går jag vidare.

Kylan kom att stanna  också denna dag. Minus 14 tillåter bara en kort promenad med Isak. Annars ett stilla liv inomhus. Av de nio ogjorda saker som stod på gårdagens lista gjorde jag tre i går och har i dag fortsatt med den fjärde. När jag skrivit klart bloggen ska jag göra den också har jag tänkt.
Jag har också i dag skrivit brev till en vän i kyrkan som förlorat sin cansersjuka man, bara 50 år gammal.Tre barn, den yngsta i 10årsåldern. Jag vet hur det är och jag vet vad det betyder när någon "som vet" hör av sig, så därför...
 
I radion pratar man om "ensamkommande flyktingbarn" och deras olika mottagande, som mestadels är mycket bra. Mat, bostad och skola, goodman och advokat genast i de flesta kommuner som förklarat sig villiga att ta emot. Nu börjar en del kommuner bli tveksamma till att ta emot flera för i vissa fall är det svårt att få fram tillräckligt med bostäder. Migrationsverket har nu också blivit betänksamma vad gäller anhöriginvandringen som beräknas bli alltför stor. Dessutom har de alldeles för mycket att göra så de hinner ej med allt. Märkligt kan man tycka, när vi har så många som går utan arbete. Kan det bli så mycket dyrare att avlöna dem än att ge dem försörjningsstöd?. Jag säger åter som Alfons Åberg:"Jag är så liten så jag förstår inte".

Nu hör jag att grannen är ute och skottar den snö som nyss fallit.Då kan jag vänta till i morgon, då det blivit mera. Mörkt och kallt är det också.

När jag senast berättade om mitt och familjens liv så var det slut på sommarvistelsen  för vår del. Nu var det mammas tur att ha semester. Det brukade hon aldrig ha men i år var IngaBritta i Sverige och tog mamma med till våra släktingar i Kristiansand i Norge. De hann också med besök i Rjukan och i Oslo Trots alla besök som gjordes,även i Sverige på återresan så var hela resan avklarad på 5 dagar, incl. resdagar.
Den sjåtte dagen var de i Vimmerby och mamma skriver att "vi strök och manglade till klockan 12 på natten,för att hjälpa IngaMaj. Sådan var hon, vår moder! Kan ej låta bli att fortsätta ang. mamma.
Dagen efter " hjälpte hon IngaMaj med lagning" till klockan 11 då de åkte hem till Högskulla. Utanför huset stod en familj från Stockholm och väntade.De skulle stanna över natten. Mamma bakade bullar och tre sorters kakor på eftermiddagen. (Frys fanns ej). Nästa dag plockade hon och IngaBritta 10 liter lingon på förmiddagen. På eftermiddagen stod hon på torget och sålde karameller och på kvällen rensade hon lingonen och kokade sylt.Undra inte var IngaBritta var! Hon sprang runt i samhället och besökte så många som möjligt.Sådan var vår syster. Alla skulle känna att hon tyckte om dem, vilket hon också gjorde.Dagen efter lämnar hon Figeholm för att med bilen ta sig till vänner på annat håll.

Julen närmade sig och julhandeln gick bra. Julaftonen inföll på en tisdag och på måndagskvällen startade vi från Lesjöfors, den långa resan mot Figeholm där vi skulle samlas för att fira jul tillsammans. Detta år i sällskap med IngaBritta.

Vi hade 12 mil till Örebro. Fortfarande dåliga vägar i Värmland. Räknade med att kunna fylla på bensin i Örebro eller i någon stad vi senare skulle passera. Stängt överallt. Ofattbart.
Barnen sov först i baksätet men vaknade senare och hörde hur Georg och jag var oroliga. Utan bensin stannade bilen och vi satt där i tidig morgontimma på julafton.
Men nu hände något märkligt medan vi satt där och stirrade ut genom bilrutorna för att se om någon bil skulle komma så vi kunde få hjälp.
Över vägen precis framför bilen kom en stor räv gående över gatan. Vi hade lyckligtvis fått stopp när vi befann oss i ett samhälle, har glömt var, men någonstans innan vi kom fram till Oskarshamn, och där fanns gatubelysning ,utöver att det var vitt av snö. Vi såg alltså räven mycket tydligt. Detta fick Ulla att dra slutsatsen att Gud tillåtit att vi fick bensinstopp just där för att vi skulle få se räven. Hon hade inte tidigare sett en räv.
Medan vi satt där och gladdes över det som gick att glädjas åt kom plötsligt en tidningsbil från Oskarshamn och nu fick vi bensin och kunde åka vidare. Klockan halv sex på morgonen anlände vi till Högskulla där vi drack vårt julaftonsmorgonkaffe i sedvanlig ordning hos mamma.Vanliga julduken, tända ljus och julkakor av alla sorter. Så har alltid julaftonsmorgonen sett ut i vårt barndomshem.
Mor njöt av att ha alla samlade omkring sig.

Nu ska jag fortsätta med en del av det som stod på gårdagens attgöralista. Kanske jag har bockat allt innan lördag. Vi hörs. Ha en skön kväll och Sov Gott. Gud är god.Jag publicerar osminkat i dag.