Lunch i Hovsta, 90årsfest för IngaLisa.Lite år 1964.

      Så var det söndag igen. Milt väder med bara minus 3. Omväxling kan man säga. Fick åka med Fredrik och Anna, Johannes och Lovin till Hovsta där det, som alltid, serverades en smakrik lunch.

Min goda vän IngaLisa fyller 90 år i dag och i Sv. kyrkans församlingshem i Hovsta stod ett dignande kaffebord dukat. Allt bakat av födelsedagsbarnet. Endast de olika hemgjorda tårtorna hade vänner och familj bistått med. IngaLisa är inte vem som helst precis. Hon hinner med det vi andra bara önskade att kunna göra. Om jag haft en telefonkamera så hade ni fått se ett foto på denna vackra dam. I stället för presenter ville hon ha pengar till en Musikskola i Sydafrika, som hon via dotter och måg har,direktkontakt med.

På julafton fyller Ullas man Lennart 60 år och i dag firades han av församling och vänner från bygden, lite i förskott.

I mitt förra inlägg berättade jag om IngaBrittas återresa till sitt älskade pojkhem i Brasilien. Mamma var ledsen men fick lite annat att tänka på då Sven den 19 juli , i sällskap med sin kompis Rejo, kom på besök och stannade i 3 veckor. Sven var ju en tidigare sommar med Rejo till Finland och nu fick Rejo se lite mer av Sverige. Han hade inga släktingar annat än i Finland, vill jag minnas. De fick låna cyklar och tog sig med dem både till Oskarshamn och andra platser.

Den 28 augusti fick vi budet att Georgs styvmor avlidit. Hon hade ju varit mamma under hans uppväxttid. Han var ett par gånger och hälsade på henne på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm.Den 19 sept. gravsattes hennes urna i Uddevalla, i samma grav som Georgs mor.

Den 17 sept. kom mamma med sin väninna Anna till oss. De hade varit ett par veckor hos Karin och Helge på Mörkö och hade haft trevligt med utflykter lite här och var. De stannade i 10 dagar.

Naturligtvis var det fortfarande tomt efter IngaBritta, men, som vanligt; fanns vännerna i Mederhult och där fanns också mycket att göra i hushållet när mamma Ingegerd hade mycket att bestyra med djur, säd och potatisupptagning. Mamma trivdes där och hon kände sig hemma med familjenoch hjälpte gärna till med det som behövde göras.På det viset gick hösten och mamma hade glädje av att både vara till nytta och att slippa ensamheten. Hon trivdes så bra med barnen och de med mamma.

Den 4 december var det så dags för lillasyster Stina att ta sin sjuksköterskeexamen. Mamma åkte till Jönköping och med anledning av att två närstående hade tillåtelse att vara med och ingen av syskonen hade tid blev det mamma och Georg som var med på den stora dagen.Äntligen fick Stina den efterlängtade broschen!
Hon åkte med Georg till Lesjöfors och vår nya villa. Vilken hjälp för oss!Hon skötte om hem och barn, städade, bakade och lagade julmat. Hon var så trött när julen kom.Men för oss , som hade fullt upp med julruschen i affären, var det till stor glädje och jag kan ännu i dag känna tacksamhet för att vi kunde komma hem till ett dukat julbord och ett julstädat hem, trött som jag var.Det är inte så illa att ha småsystrar.   Vi hade det sedan  mysigt hela helgen med många gäster och  visiter hos goda  vänner.
 Mamma firade jul i Olofström. Nyårshelgen firade Stina och mamma i Högskulla.

Vi fick till nyår besök av Georgs kusin Bengt, bosatt i Kristinehamn, och hans fru Gerd, döttrarna AnnMarie och Margareta. Vi fick fin kontakt då vi var på mor Annas begravning och ville ses igen.Tror ej att vi träffats tidigare.


Nu var det alltså slut med år 1964 och nästa år blir det stora förändringar i vår, något omväxlande, tillvaro.
Om detta ska jag berätta efter julhelgen! Leker nämligen med tanken att ta jullov vad gäller"forntiden" för att ägna mig åt sådant, som måhända inte är lika roligt, men som nödvändigtvis måste göras före jul.
Men jag kan nog ej låta bli att höras.
Nu önskar jag er alla en God Natt och Guds rika välsignelse. Gud är en god Gud, som vill oss gott!