Julbord lagom stort. Sååå gott! Lite 1964..

  
                    Jaa, det var i dag det skulle bli Julbord i Immanuelskyrkan och glad var jag, som gillar julbord, om de är i en storleksordning som man trivs med. Inte behöver "hoppa över" en del godsaker. Jag visste sedan tidigare år att det skulle bli precis i min smak så glad drog jag dit. Julmust, sill, potatis, bröd, smör,ost, julskinka, lax med olika såser, rödbetssallad,janssons frestelse, prinskorv, köttbullar, omelett så god. Möjligen har jag glömt något. Underhållning av den egna orkestern samt Luciatåg och naturligtvis kaffe och pepparkaka.Onödigt att räkna upp all maten? Nja, säg ite det! Den här bloggen kan komma att läsas om ett antal år, av dem som lever då och om Jesus dröjer med sin ankomst för att hämta oss till sej. Ingen vet dag eller stund för denna stora tilldragelse.
Jag kom att sitta mitt emot en bekant från min hemtrakt. Namn Håkan Arenius. Vi kommer ursprungligen från samma församling, Baptistförsamlingen i Fårbo.Han är åtskilliga år yngre än jag men jag minns när han som barn kom med mor, far och storasyster till de tältmöten som varje sommar var den stora händelsen i den lilla församlingen.

Kan berätta att snön ligger kvar och kylan är OK.

Nu drar vi bakåt till år 1964, som blev ett spännande år för vår familj. Vi hade nu haft två goda år och det blev också detta år. Husbygget som på börjades året innan var en stor grej. Inom mig hade jag tanken att vi ska göra det så bra som möjligt för den som ska ta över efter oss. Kände på mig att detta blir kortvarigt. Jag oroade dock ej familjen med min tankegång och våra vänner såg det som att vi förstärkte våra bopålar i samhället.
Omkring Nyår kom en dag Missionsbaneret där det meddelades att den nuvarande juniorsekreteraren KarlErik Mattsson skulle sluta sin tjänst. Jag minns att jag tog tidningen, visade den för Georg och sa:" Vad tror du det blir av det här?" Han slog bort det med några väl valda ord. Det gick en tid och så kom ett brev med förfrågan om Georg kunde tänka sig att ta tjänsten efter KarlErik. Det var ju någostans åt det här hållet hans tankar gått sedan hösten 1960 då han första gången var med på Bibelskolan i Örebro. Det enda han visste var att Gud talade med honom om att Han ville ha honom på heltid i sin tjänst. Så egentligen var både han och jag förberedda på att något i den här stilen skulle hända förr eller senare.Genom att Georg varit med i många sammanhang på Riksplanet och dessutom på olika sätt hade ständig kontakt med Missionen i Örebro så var det ej "skrämmande". Ändå minns jag att han sa att han kände sig så liten inför uppgiften. Att säga "ja" till Gud är alltid ett övervägande.
 
  Vi var naturligtvis sedan tidigare bekanta med KarlErik, Barbro, Lena och Peter och nu föll det sig så att de blev våra första gäster i vår nya villa."Ett snyggt hus, men o, vad gardiner", skrev de bl. a. i Gästboken.Detta med gardiner var Barbros jobb under de tre dagar de gästade oss. Vi var nyinflyttade och gardintyg med tillbehör var inköpta. Jag kan ännu i dag känna av den glädje hon beredde mig genom att sy och sätta upp dessa gardiner. Hon behärskade den konsten och var mycket intresserad och jag överlät med största nöje denna syssla. Jag lagade mycket hellre mat och kaffe. "Roligt att få mötas som  företrädare och efterträdare" kan man läsa i Gästboken. Vi flyttade in i slutet av april.

Nu ska jag avsluta dagen med en bön för den som i kväll är ledsen och som behöver uppmuntran. Gud vill oss väl och Han vet om våra innersta tankar. Sov Gott , kära bloggläsare. Jag är glad för er alla!