Vaknade" på rätt sida" i morse. Tacksam för att jag känner mig bättre i dag än i går. Nu gick jag till träningen och på hemvägen blev jag bjuden på kaffe hos en granne, som jag ej fikat med tidigare,även om vi pratat en del när vi varit ute med hundarna.. Det har varit en gråkall 0gradig aprildag.Efter fikat hos grannen, kisspromenad med Isak, tog jag itu med sortering av foton och kom faktiskt en bit på väg.
Nu åter till år 1972 och Jerusalem, där Georg, Elsemarie och jag befann oss vid rätt tidpunkt, så att säga.
Tidigare berättade jag om att vi redan första veckan tog Michael i vagnen in till Jerusalem,trotsande alla regler.Georg reste vidare med sin grupp men hans guidekollega KarlErik anlände efter någon vecka med en grupp till Jerusalem. Den dagen de valt att besöka den vackra platsen som kallas Trädgårdsgraven, där man firar åminnelsen av Jesu död och uppståndelse, åkte vi in för att vara med. Grupper, med kristet förtecken. firar alltid Gudstjänst med Nattvard där.Georg hade talat med sin kollega om att Kerstin ville komma dit med sin lilla son för att man där skulle be Gud om Hans välsignelse över den lille nyfödde. Det blev en fin stund. Trädgården dignar av blommor, träd och buskar och det är verkligen en fridfull plats.
Pastor KarlErik läste ur Bibeln och bad för gossen och hela gruppen instämde och sjöng tillsammans.
När Georg senare återkom med sin nya grupp fick vi möjlighet att tillsammans med föräldrarna åka bil till ett kloster på berget Tabor, Förklaringsberget, och uppleva en liknande stund då en präst där bad för den lille.
Grupperna hade en eftermiddag ledig för egna strövtåg och därför blev det möjligt för oss att ordna med bil och åka på utflykt tillsammans.
Jesusorden " Låt barnen komma till mig och förmena dem det icke ty Guds rike hör sådana till", lästes, som
brukligt är vid både barndop och välsignelseakter i samband med sådana här stunder.
Så fick vi fram på hösten veta att de båda makarna börjat tala om att flytta till Sverige. En dag kom de till Arlanda, där de möttes av farfars efterlämnade hustru, som ju ensam hade varit med på deras bröllop, då farfar dött strax innan, samt Ulla,Elsemarie och jag, om jag nu minns rätt.
Det var så klart en stor glädje för oss att återse dem.Jag kan aldrig upphöra att beundra Kerstins man för hans sätt att finna sig tillrätta i det som skulle bli hans nya hemland,med nya människor, nytt språk och ett annat sätt att leva än det liv han levt i Jerusalem där han föddes,gick i skola och arbetat och hade sin mor och sina syskon. Det blir tillfälle att återkomma till detta.
Nu är det så att det åter blivit kväll och jag har bara att säga Tack för i dag och önska er alla en God Natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar