Besök av barnbarn med son och dotter 23 april 2013. År 1973 vill inte ta slut.

 Så var det nya uppgifter som väntade.Här välkomsthälsas Georg (och jag) till arbetet inom Östgötamissionen. Till höger ordförande Tage Mjörnell, som med sin familj blev våra nära vänner.

  Ja så var nya arbetet påbörjat. Vi bodde ännu kvar i huset på Grubbensgatan 5 i Örebro. Vi drog ut på flytten så att Elsemarie direkt efter ankomsten.till Borensberg skulle  få börja lekis.  V hade hittat ett tillfälligt boende där. Men vi hade ju erfarenhet av sådant och var båda mycket flexibla, så "no problem", som Georg brukade säga.
Redan den 14 juni, efter tre dagar kom Georg hem till Örebro för nu var det dags för den stora årliga årskonferensen med Missionsskolans avslutning och examen för ett antal pastorer, som avslutat sina studier,en del för att bli pastorer i Sverige, andra för att resa till andra länder i missionens tjänst. Årskonferenserna hade i många år varit viktiga för Georg, som i flera år hade uppgiften att skriva protokoll. Under vår tid i Lesjöfors åkte han alltid till Örebro med tåg så han var där när konferensen började. När jag stängt affären på lördagen satte jag mig i bilen och hade oftast ett par passagerare med och så hann vi lagom fram till skolavslutningens början i Filadelfiakyrkan.
Predikantkörens medlemmar, som fanns över hela landet, var då samlade och sjöng så fint.

Nu hade vi  bott i Örebro i 8 år och haft många gäster hos oss konferensdagarna, något som var väldigt roligt.Numera håller man till på Torp, ett par mil från Örebro, där det samlas mycket folk från hela landet.
Ser att våra barn och barnbarn hann med att vara i Figeholm några dagar emellanåt. Elsemarie och jag också.
I början av året hände det tråkiga att Marias mamma, Sigrid, fick bröstcanser och sjukdomen förvärrades med tiden. Vi bad till Gud att Han skulle göra henne frisk. Ibland händer det under, många gånger inte. På våren skulle det i Filadelfia en söndag vara "Barnvälsignelse"ett tillfälle då föräldrarna bär fram sitt barn och pastorn tillsammans med hela församlingen nedkallar Guds välsignelse över barnet.I Svenska kyrkan döper man barnet, meningen densamma. Fredriks mormor var mycket svag men ville så gärna vara med den Gudstjänsten.Morfar var inte med. Jag tror att han inte orkade.

Nu skulle jag vilja berätta mera men känner att jag behöver sova. Så då gör jagväl det.I morgon kommer Husgruppen hit. Då blir det soppa igen.Får se vilken sort det blir.Nu säger jag GodNatt till er alla. Gud är god!