Örebro tredje och fjärde april 2013. Jerusalem 1972.

             Våren är här men bara på dagtid. I går var det full rulle, en vanlig onsdag.I dag ska jag göra som mamma, berätta om allt jag gjort och gör. Gick i går till Vårdcentralen efter kallelse, som nådde mig pr telefon i Paris. Är så nöjd med både Vårdcentralen och min läkare, som är så mån om sina patienter. Det är alltid roligt att träffa henne, glad och engagerad. Blodtrycket var 190/80. Jag var nöjd. Inte doktorn! Nu ska jag snart få en mätare som ska sitta på armen ett helt dygn, för att hon bättre ska kunna bedöma mitt hälsotillstånd. Tacksam för sjukvården! Efter läkarbesöket lunch för onsdagens matgäst. Åkte med honom till träningen. Efter den matinköp på Tempo. Klockan halv sju kom onsdagsgruppen. Linssoppa med smörgås åts av nio personer. Efter maten kaffe och samtal , som vanligt, om söndagens predikan, som tagits fram på nätet av vår ledare

I dag var det dags för mig att bjuda de två väninnorna i vår lilla "matgrupp" på lunch. Rotmos med kokt skinka och äkta ostkaka till efterrätt. Vi har ingen brådska så vi hinner både fika och prata. Det är så mysigt att träffas hos varandra ibland.

Men nu är det dags att gå bakåt i tiden till år 1972. Elsemarie, då 5 år gammal, och jag åkte tillsammans med en ny grupp till Israel och flygplatsen i Tel Aviv, där Georg efter att nyss ha skickat hem en grupp stod i beredskap att ta emot en ny och då med fru och dotter med i gruppen. Vi fick i bussen upp till Jerusalem veta att gruppen ej skulle kunna bo på angivet hotell. Vi åkte på smala vägar utan gatljus och alla i gruppen var trötta. När vi till slut kom fram till vårt hotell så fann vi att Kerstin och hennes man fanns där och väntade på oss. De hade av turistbyrån fått veta var vårt hotell fanns och åkt taxi dit.

Nästa dags morgon lyste solen och vi upptäckte att vi bodde i Emaus, på ett hotell med en underbar trädgård som prunkade av blommor och träd. Efter frukost åkte vi in till Jerusalem och Georg ringde till vår svärson, som var på sitt jobb i Betania just då men berättade att de fått en son tidigt på morgonen. Det privata förlossningshemmet där Kerstin och sonen fanns låg centralt i Jerusalem och naturligtvis gav Georg gruppen en timme "ledigt" för att vi skulle få se vårt första barnbarn. Den nyblivna pappan fanns på plats hos Kerstin och den vackra sonen med svart kalufs och bruna ögon. Den vackraste nyfödda baby jag sett.Men våra egna barn blev ju vackra med tiden!

Tyvärr kom tröttheten farande igen och jag måste nu gå till sängen. Fortsätter i morgon med berättelsen om vår vistelse i Jerusalem. Ha det gott, alla bloggläsare och Sov Gott! Tack Gud för denna underbart vackra dag!