Lördag 6 april 2013. Och lite mer.

Ett par foton från " The Four Homes of Mercy" i Betania, strax utanför Jerusalem. där Kerstin och Ulla jobbade första halvåret 1971. Kerstin blev kvar i landet och fortsatte med sitt jobb bland "the crippled children". Ulla fanns hos de åldriga kvinnorna. Kerstins man fanns hos de åldriga männen.
Efter det att flickorna kommit dit tog Georg till "Hemmet"  sina resenärer , vilka vi i förväg kontaktat, så de hade kläder med till både barn och vuxna. Grupperna blev alltid väl mottagna,  bjudna på förfriskningar och fick tillfälle att köpa handarbeten. Det fanns resenärer som senare reste dit och arbetade som volontärer.
 Skulle så gärna vilja åka dit och se allt igen. Hemmet fick det allt  bättre redan under 70talet.Bl.a. Schweiz gav en hel del hjälp.Förutom USA. I början av verksamheten hade de en person,som hade den enda uppgiften, att gå omkring i Jerusalem , till olika människor, för att tigga pengar till det mest nödvändiga. Jag minns hur vi till den första påsken,när flickorna var där, fick pengar från vänner i Ludvika, som var de första jag fick kontakt med. Dessa pengar användes till att köpa in  lammkött till alla på Hemmet. Flickorna hade berättat om hur dålig mat barnen fick och kött var för dyrtatt köpa. Vilken fest det blev, då alla fick äta en fin påskmiddag! 

Här är en av de många grupper, som Georg under flera år tog med till "The Four Homes Of Mercy", till stor glädje för Henrietta Farradj (dotter till Mrs Siksek, som började det hela en gång) och som tagit över ansvaret för "Hemmet" efter sin mor.Mycket hjälp kom från Sverige via dessa besök på "Hemmet". Mest märktes det väl i början av flickornas ankomst dit, då barnen fick nya, fina kläder (även genom andra resebyråers resenärer, som vi fått kontakt med).De hade  inte  besök på programmet, men många hade kläder med, vilka flickorna åkte runt med taxi till olika hotell i Jerusalem och hämtade. Jag höll kontakten med de olika researrangörerna och kunde i god tid meddela flickorna vilka hotell det gällde. Georgs resenärer hade ju sina gåvor med i bussen.
Det var en intressant tid!Många örebroare gav kläder som vi sedan skickade med "Georgs flygresor",
"Programresor"(de bytte senare namn till Program Tours).De hade på den tiden kontrakt med "eget" flygbolag.Resorna utgick från Axamo, Jönköping, och det var lätt att få med mycket bagage. De flesta resenärerna hade ju dessutom inte så mycket med på utresan, som på hemresan. Jag skjutsade många gånger till och från Axamo där de till slut kände igen mig. Mysig liten flygplats . Vet ej hur det är i dag,35 år senare.                          
Kerstin, med make och son, bodde, som sagt, i ett litet hus i Betania, ganska nära "Hemmet" där de jobbade. När Georg, med sina grupper, skulle åka från Jerusalem till Jeriko på dagsbesök, så låg det lilla huset ganska nära den väg som ledde till Jeriko. Georg bad chauffören stanna, sprang nedför backen, hämtade tomma väskor, som han tog med till Jeriko , där de fylldes med frukt, av frukthandlarna, av vilka resenärerna köpte pressad apelsin ( oj oj oj vilken dryck!) och frukter, så goda, mogna i solen! På hemvägen stannade bussen åter och Georg sprang iväg med kassarna fulla av apelsiner och annat gott, till dottern, med familj.Något som den lilla familjen uppskattade!

Nu publicerar jag detta mitt på dagen, denna lördag. Måste kanske skriva en blogg till i dag eftersom tiden går och jag måste hinna ifatt mig själv, om ni förstår hur jag menar. Ha en fin lördag! Visst ja, jag ska ju på konsert i kväll. Näst yngsta barnbarnet spelar på sista konserten innan studenten och jag vill absolut vara med. Innan konserten skriver han i dag Högskoleprovet. En tuff dag! Men när man är ung orkar man!