måndag 13 februari 2017

Måndag 13 februari 2017. Matgäst, Träning, Födelsedagsfirande.

Så var det måndag igen. En hel vecka framför. Så mycket jag ska hinna den här veckan!
Tja, jag VET att det är så jag tänker varje måndag och när veckan har gått så har den inte använts till något utöver det vanliga fast jag ställt så höga förväntningar.

Matgästen kom, skjutsade mig till träningen. Hämtades av systersonen Anders till min syster IngaMaj, där barn och barnbarn samlades runt kaffebordet. Lova hade gjort den både vackra och goda födelsedagstårtan. Jag skickar ett foto, som någon tog och som jag snodde. Tack för det! Ser att det är skillnad på iPhone och iPhone! IngaMajs barnbarn, Sanna är gift med Andreas, som fyller samma dag som jag. Ett antal år skiljer oss åt, förstås!

Nu drar jag till Forntiden, som jag lovade i går. Det var ett par dagar kvar av år 1995.
95.12. 30. Ur Dagboken. Nu tycker man det är varmt om det är minus 9 grader, efter att inågra dagar haft 18-20 minus. Har haft ont i benen i natt. Kanske borde gå på gymnastik mera regelbundet. Eller riktig träning. Var på väg till Emy men vände och gick hem och skottade snö.

Hämtas av Ulla och Lennart och tar vägen förbi Kumla där vi lämnar Petter som ska till Åre med kompisar. Elsemarie, Lasse och barnen kom från Katrineholm till Hjortkvarn. Vi ska tillsammans fira Nyårshelgen där. Fick denna dag veta att FS sagt upp kontraktet på bostad för stipendiater hos våra vänner i Beit Sahour i Palestina. I dagboken står det att jag är tacksam  att Georg slapp vara med om detta efter alla år av kontakt med värdfolket där. De blev så förbundna med varann!

Ja så tog det slut,år 1995. Det blev en mysig nyårshelg ute på landet med snön så vit och fin.

Nu är den här dagen också snart slut. I morgon får jag fikabesök på förmiddagen och besök av barnbarn och bbbarn på eftermiddagen. Jag lever ett bra liv och är så tacksam.
Ska hinna med att baka fler kakor till födelsedagen. Kerstin har ordnat många burkar så det är bara att fylla på. Så tacksam att jag kan hjälpa barnen lite. De både sköter sina dagliga sysslor och planerar och bakar till min födelsedag. "När vi alla hjälpas åt, när vi alla hjälpas åt, verket framgång får, lätt blir bördan vår, när vi alla hjälpas åt" sjöng vi när jag var barn. Kom precis att tänka på den lilla låten!

Så traskar jag tacksam till sängen. Ja jag tänker så men, som den nattuggla jag är, och alltid har varit, så brukar klockan bli ( som Linn ringde och sa när hon var liten:" Jag  kommer till dej. Jag kommer 00.00.") Lyssnat på TV kanhända? Ja klockan hos mej blir både 00.00 och mera de flesta kvällar.
Jag vill i alla fall önska er alla GOD NATT och SOV GOTT! Att kunna sova är en gåva av stort värde!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar