Städdag och mysdag 2012.Lesjöfors 1961.

     Äntligen tog jag itu med lite städning! Det var förr ett nöje, nu en plåga.Men det var nödvändigt i dag. Sedan jag fått det lite skapligt blev det en mysdag. Har förpackat tomatmarmeladen. Och läst igenom ett antal gamla brev. Fikat men inte bakat, som jag tänkt. I NA kan man läsa om att Örebro åkte ur Allsvenskan vilket oroar en del. Dock inte mej.

I Syrien fortsätter de striderna mellan regeringstrogna och de oppositionella. Men den regeringen är hårdnackad. Nu börjar det bli oroligt i Libanon också. Vem var det som sjöng: "Varför skola människor strida?" Det är så sorgligt när medborgare i samma land strider mot varandra. Men människor vill ha frihet och kämpar för det.

I Lesjöfors 1961 fortsatte vårt liv med en frånvarande pappa. Ändå upplevde vi att vi var tillsammans och visste om varandras liv.Man vänjer sig. Nu väntade vi ivrigt på Georgs första permission. Han,och vi, hade hoppats att han skulle komma till min födelsedag i mars, men jag tror att han då fortfarande var sängliggande . En månad senare var det påsk och han fick komma hem över helgen. Så glada vi var.

1 maj var det året en måndag. Saronförsamligen skulle företa en sångarresa till Betel i Göteborg. Tror att Georg kom med tåg till Lesjöfors dagen före avresan, annars hämtade vi honom i Arvika. Jag har inga anteckningar om detta och tror att jag för ett antal år sedan slängde hans dagbok, i ett anfall av dödstädning, som det heter. Så nu är det mitt minne som gäller. Jag tror att vi var i Göteborg i två dagar. Veckan innan denna resa hade Georg fått ett dystert meddelande angående sin hälsa. Han hade fått tbc på stämbanden, till råga på allt. Överläkaren talade om för honom att han inte skulle kunna sjunga, eller tala länge i en framtid. Georg var mycket ledsen. Han älskade att sjunga men satt nu nere i bänken och lyssnade när vi andra stod där framme och sjöng i gudstjänsterna.

Sista mötet var förlagt till en annan kyrka än den vi från början kom till. Georg satt i bänken. Ett tomt kors hängde på väggen över talarstolen. Georg har berättat hur han såg på korset och uppfylldes av en glädje över att korset var tomt. Att Jesus hade uppstått och lever i evighet. Det var allt.
Vi lämnade Göteborg och tog vägen över Arvika för att lämna honom. Det var svårt, men vi var tacksamma för att vi hade haft en fin helg tillsammans och barnen och jag återvände till Lesjöfors.

Efter ett par dagar skulle en ny undersökning göras (ett konstigt namn som jag inte minns och säkert aldrig försökt lägga på minnet). När beskedet lämnades sa doktorn att det måste ha hänt något, för "hade jag inte själv sett dessa stämband, skulle jag inte trott att det funnits tbc där.Konstaterade doktorn med tillfredsställelse. 
 Georg ringde hem och var sååå glad.
Han kopplade det naturligtvis till upplevelsen i Göteborg, vid åsynen av det tomma korset i kyrkan där.
 Gud är stor och än i dag sker under. Med detta roliga avslutar jag dagens blogg. Gud är god.