Isak, kakbak,kaffegäst,brevläsning 2012.

     Bakat vetebröd, kakor och rosenbröd. Isak kom i dag. Jag har gått till honom nu flera dagar. I em. åkte han med familjen till Växjö där Linn bor. Så roligt för henne att få besök av sin familj.Jag skickade med lite saft och sylt. Som en mormor ska göra.
I kväll har jag ägnat en del tid åt att läsa brev från år 1961. De Georg skrev till oss och sådana som han fick till lungkliniken i Arvika. När jag läser ser jag hur svår tid det var för vår familj och frågorna kommer. Varför lånade vi ut bilen? Varför behövde denna olycka hända, som gjorde att vi förlorade försäkringen, som skulle betytt att jag ej hade behövt betala på bilen varje månad? Varför hade inte Georg lämnat intyget, när han beslutat sig för att ta denna frivilliga försäkring? Varför blev det liggande i fickan?

 Ett av breven jag läst i kväll var från Sven till pappa:"Hej pappsen! Här får du i alla fall Teatern. Vi ska åka till Sutterhöjden om 17 minuter. Nu har vi en hel vecka framför oss som vi har ledigt.Jagkanske skall åka till Filipstad någon dag i veckan, med Kjell-Åke och Timo.Hälsningar Svenne." På baksidan finns "teatern" maskinskriven. " Äventyret med villa Hilton" var namnet. En lång historia med polisbil och många spännande inslag.Spännande för Georg att ligga i sängen och läsa.

Nu var det alltså sportlov. Det skulle för Svens del betyda att dagarna skulle tillbringas i slalombacken. Han älskade att åka slalom. En dag kom ett par män in i affären och sa att de hade Sven i en bil utanför. Han hade brutit benet och omplacerades till vår bil där han kunde ligga. Någon tanke på ambulans fanns inte. Jag minns inte om jag eller någon annan körde, men jag var med och lämnade honom på sjukhuset. Något besök fick han ej och jag minns ej hur länge han fick stanna. Nu var han alltså i Filipstad men inte på en rolig resa med sina kompisar.Minns ej hur han kom hem. Ska fråga Sven i morgon. Nu är det för sent att ringa.
Tydligen kom doktorn på besök sedan han kommit hem för i ett brev till Georg skrev jag att" jag är så trött i kväll. Det kommer efter. Även om allt vilar i vår Faders händer så kan jag ibland inte låta bli att ängslas. I går kväll bara grät jag sedan doktorn gått. Tyckte att allt sammangaddade sig emot mig. Men nu är också denna dag förbi och även i dag har Herren hjälpt.Dagskassorna är ovanligt bra för att vara februari."

Georg fick många brev, blommor och besök. Mellan Georg och mej var postgången intensiv.
Jag berättade för honom om inkomster och utgifter och avbetalningarna på bilen.
Tidigare berättade jag om den tyske mannen som var  utrikeskorrespondent på bruket. De hade innan Georg blev sjuk flyttat till Stockholm där Hans fick ett bra jobb. Han skrev, så snart han fått veta om Georgs sjukdom ett långt brev på tyska. Georg kunde prata tyska och Käthe, Hans svärmor, och Georg pratade alltid tyska med varandra.Den familjen skrev många brev och det gläder mig att jag nyligen fick kontakt med Ingrid,Hans fru som fortfarande bor kvar i Stockholm. Till affären kom fru Frank på hembageriet med choklad, som vi skulle skicka och alla i samhället var så vänliga och det var så skönt att känna att de tänkte på oss.
Det kom ytterligare svårigheter och en kväll satte jag mig och funderade och sa till mig själv: "Men så här mycket elände på en gång kan väl inte komma utan att Gud har tillåtit det.Alltså kan jag räkna med att Han kommer att ha en väg igenom detta och att Han inte lämnar mig." Jag fick lugn och ro och även om inte allt löste sig i en handvändning så visste jag att Gud var med. Barnen fann sig i den rådande situationen och när vi kunde åkte vi den långa vägen till Arvika. Någon gång i mars eller april fick han gå uppe och det var ju en stor lättnad. Han hade trevliga kamrater på salen och hans tillfrisknande gick framåt.
Men nu tror jag att jag avslutar för i kväll. De spelar fin musik på Närradion, som jag lyssnar till medan jag skriver.Sov gott ,kära vänner! Gud är god och sviker aldrig.