På Rhodos skiner solen. Och lite annat 2012.

 Efter en hel veckas blogguppehåll känns det lite konstigt att skriva igen. Jag åkte tillsammans med Linn till Rhodos för en vecka sedan. Tog semester från allt. Ska berätta om hur dagarna förflöt.Så ni "sena tiders barn", som Selma uttryckte sig, vet hur det gick till att resa utomlands år 2012.
När min syster, IngaBritta, åkte till Brasilien 1958 åkte hon båt i tre veckor för att komma dit.Om man i dag tar flyget tar det 23 timmar.
Från Örebro till Rhodos tog det tre timmar.Ankomsttid till flygplatsen kl 21, grekisk tid.Vi hade fått mat på flyget så vi kunde inta sängen  utan att uppsöka restaurang.

Att vakna utan att undra hur vädret kommer att bli i dag för man VET att solen ska skina, det är en härlig känsla. Vårt rum låg inte mot solsidan,något vi var tacksamma för. Nära till frukostserveringen,naturligtvis utomhus. Nära till poolen, där Linn njöt av solen och ett dopp emellanåt. En underbar gård med skugga och grönska var som beställt för mej. Där satt jag och läste min medhavda bok och njöt obeskrivligt. Framåt kvällen när solen ej var så het tog jag också en simtur i poolen, med Linn simmande bredvid. Jag blev andfådd efter 25 meter och stannade för att vila lite innan jag simmade 25 meter tillbaka. Borde simma varje dag, som min 89årige bror gör,men jag bor lite för långt från badet. Så jag nöjer mig med att träna "på land".
Än så länge!
Att komma hem efter en resa där man blivit omhändertagen  av ett omtänksamt barnbarn, känns lite konstigt.Både Linn och jag uppskattade frukosttallriken, som serverades vid bordet varje morgon. Kaffe fick man hämta själv, vilket Linn gjorde, så jag ej skulle ha några besvär. Hett vatten och vårt medhavda Nescafe fick det bli för att vi skulle vara nöjda med den delen av frukosten.Att sitta där i grönskan och äta varje morgon förde tankarna tillbaka till forna tiders somrar i Sverige. Jag borde sett till att plocka in lite bilder på datorn, men ska göra det till i morgon.

Den här dagen började med träning efter mer än en veckas uppehåll. Måndag betyder två lunchgäster och efter det besök hos Isak med promenad. Medan han förnöjt låg bredvid mig på soffan läste jag tidningarna, som grannen varje dag hämtat i min brevlåda.
Några timmar efter ankomsten till Örebro i går, reste Linn med tåg till Växjö där hon har en del att läsa till tentan på onsdag.
Jag blev lite omskakad när jag vid hemkomsten i går fick veta att en liten flicka, 5 år, i lördags dog i hjärnhinneinflammation, här i Örebro. Feber, kräkningar, blödningar i huden, stelhet i nacken är symptomen för denna hemska sjukdom, står det i tidningen. Jag har tidigare berättat om vår lilla Kerstin, 4 år, som drabbades av denna svåra sjukdom, men som blev fullständigt frisk.Något som jag aldrig kan upphöra att vara tacksam för.Nu gråter jag med de anhöriga till den lilla flicka, som i lördags så hastigt föll offer för denna sjukdom. Jag glömmer aldrig den ovisshet vi levde i medan medicineringen pågick och den enorma glädjen när vi förstod att allt var bra och sjukdomen övervunnen. Så hastigt allt kan förändras för att aldrig mera bli sig likt.

Nu avslutar jag för i dag utan att ha skrivit något om Lesjöfors denna gång men kanske ändå måste nämna att jag i dag fick telefonpåringning från frun till den man som mötte Georg vid tåget när han kom från Karlstad sedan han lämnat vårt sjuka barn på epidemisjukhuset där. Hans Beck är nu död men hans hustru Ingrid var det som ringde mig i dag. Den familjen flyttade till Stockholm innan vi lämnade Lesjöfors . Mer än 50 år har gått sedan vi senast sågs eller hörde av varandra så det var roligt att åter få kontakt.
Nu önskar jag er alla en God Natt och säger"på återhörande". Gud är god.