Nej, i dag vet jag inte vad det ska handla om men ett nytt försök med det utlovade fotot på Mariann och barnen , med en Ulla som inte kunde sitta stilla hade jag tänkt mig. Men se det var omöjligt. Nu sätter jag in en bild på vår moster Britta, som hon kallades av barnen för den gick att få in. Jag fattar inte men i morgon kommer Filip hem. Får se om han orkar ta sig ur sängen efter besöket i storstaden, innan jag lämnar Örebro för en vecka. Det kommer,det kommer. Någon gång. Hoppas nu att moster Britta fastnar på bloggen. Hon kommer att omnämnas i senare bloggar.
Innan jag intar sängen ska jag berätta om dagen som varit. Mamma skrev dagbok. Jag bloggar. Men eftervärlden får veta vad jag sysslade med i livet.
Isaks familj åkte tidigt i morse till Stockholm, där Filip sedan gårdagen befann sig. I kväll har bandet han spelar i,varit med på någon slags tävling.
Jag skulle ha dambjudning klockan två. Tre damer träffas hos varandra då och då. Vi äter, fikar och pratar med varandra och med Gud. Vi har så roligt tillsammans.Innan de anlände gick jag till Isak för en bajs och kisspromenad. Svårt att lämna honom ensam men jag valde att göra så i dag.
Mina väninnor och jag åt grönsakssoppa med hembakat bröd och " Festpannkaka" till efterrätt. Jag brukar testa ett nytt recept när jag har gäster. Ber de då, som idag, om att få receptet förstår jag att jag kan bjuda fler gäster på denna rätt. Amen.
Efter vilostund för mina gäster medan jag fixade eftermiddagskaffet, dracks det medan vi fortsatte vårt prat. I dag blev det små berättelser om hur vi sett Guds ledning ,eller hört Hans röst i vårt inre och handlat på det och hur rätt det har blivit. Ska man tro på Gud ska det vara på riktigt. Det är då det kristna livet blir spännande. En av väninnorna hade väldigt ont i ryggen, efter all bärplockning och annan ansträngning, så då talade vi med Gud om det och bad om helande för den onda ryggen.
När de åkte hem fick jag åka med dem till Isak så han fick en kvällspromenad. Jag vågade inte säga att Linn kommer hem för då hoppar han upp i soffan, viftar på svansen och tittar ivrigt ut genom fönstret. Inte nämna några namn. I synnerhet inte i kväll när han åter skulle bli ensam flera timmar.
Ja så hamnade jag vid datorn och både lyckades och misslyckades kan man säga. Som sagt, jag tar nu en veckas semester. Om det blir möjligt, så skriver jag väl lite från Rhodos, annars blir det när jag kommer hem.
Jag tackar nu för i dag och påminner om att Gud är en god Gud, som vill oss väl.Barnbarnet som ringde och erbjöd sig att klippa gräset medan jag är borta, vill mig också väl. Alla är så snälla och hjälpsamma och jag är så nöjd och tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar