fredag 7 september 2012

Besök av olika slag.Det svåra 1956 fortsätter.

I dag blev det sol och värme, liksom ett par dagar tidigare denna vecka! Rätt ska vara rätt!
Besöken i dag var det jag som gjorde. Först till Mikaeli Vårdcentral för lite blodtrycksprov m fl prover. Min läkare är så noga och det går ej att ta miste på hennes enorma intresse och fallenhet för sitt yrke.Dessutom är hon trevlig och glad och förklarar allt jag vill förstå. ( Det är inte så mycket för detta med sjukvård är inte min grej, precis.) Ingen stress trots att det väl ibland måste finnas tillfällen då det vore befogat.


Efter det en tur på stan med Linn, som är hemma på besök över helgen. Jag har svårt för att ensam gå på stan och titta på kläder. Det blir heller inte så många klädinköp. Jag ger snart upp och tar bussen hem igen om jag inte i förväg vet exakt vad jag ska ha så jag inte behöver fundera.Nu fick jag hjälp och kunde köpa ett par plagg med hjälp jag fick.
Stadsbesöket avslutades på Vasa konditori, vårt bästa, tillsammans med Elsemarie och Tobias. Elsemarie kom ,något stressad, direkt från jobbet men lugnet spred sig sakta,  sedan ett mail blivit besvarat via telefon och hon efter det resolut sa:" Nej, nu är det helg"!. Det syntes att hon verkligen menade det.

Vid hemkomsten fanns min bosniske vän i trädgården. Gräset var klippt och en del annat var gjort. Så tacksam jag är!
I kväll hämtade Linn mig och jag fick äta pizza tillsammans med familjen. Sedan tittade vi på filmer från somrarna i Småland då barnen var små, innan jag fick skjuts hem. Bra att ha nära ibland.

Nu ska jag berätta om Lesjöfors och det svåra året 1956.
Att vår lilla Kerstin var frisk och hemma igen var givetvis en stor glädje. Lite smolk i bägaren lämnades dock på grund av att hon ej fick ta med sig sina böcker från sjukhuset. Av dessa var det särskilt två, våra favoritböcker bland barnböckerna, med titlarna Humpe Hares födelsedag, samt Rufsi, Tufsi och Tott som vi saknade allra mest.Så många trivsamma stunder som vi haft med de böckerna.Jag kunde länge, länge allt som stod i Humpe Hare, men bilderna bhövdes ju  också. Georg gick ofta i antikvitetsaffärer och letade efter den boken, men fick aldrig tag på den.

Varför fick hon ej ta böckerna med sig hem har jag undrat, och varför fick inte min mamma ta med sin docka när hon fördes till barnhemmet i Stockholm?. Frågor jag förmodligen aldrig får svar på.

I maj kom min syster IngaBritta på besökoch tog Sven med hem till Figeholm. Kerstin, Ulla och jag skulle komma dit senare.
Inte alltid blir det som vi tänkt.Nu är jag för trött för att fortsätta så jag får korta av här och önska er som läser detta på kvällen, en god natt. Så fortsätter jag min berättelse i morgon när jag hämtat nya krafter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar