Kyrkan i dag 2012. Lesjöfors 1957.

  Ja det blev lite hastigt slut på bloggandet i går kväll, men det kanske är skönt, för er som läser,
 när det inte blir så omfångsrikt. Vi har ju alla ont om tid.
Jo jag promenerade till kyrkan i dag. När jag kom sjöngs sången som heter" Så helt förlåter Gud". Jag lyssnade och gladdes över sanningen i orden. Mycket folk i kyrkan. Vår pastor Anders Sundström predikade i dag om "Vrede" med text från Matteus 5, Jesu Bergspreikan. Jesus var vred på det onda, det som var fel,men Han såg BORTOM beteendet. Vad var drivkraften? Vi ska också gå emot det onda men vi får skilja på det onda och på människan som gör detta. Gud hatar det onda men älskar varje människa.
I vår kyrka blir det mot slutet av gudstjänsten tillfälle till förbön. Vi har också en ljusbärare och vi kan gå fram och tända ett ljus, stanna där en stund för att bedja.Många gör detta.

I dag hade jag redan innan jag gick hemifrån bestämt att jag skulle tända tre ljus för de böneämnen jag hade,så när tillfälle gavs, gjorde jag det. Vilken frihet att få stå där bland de andra, var och en med sin bön, vetande att Gud var där och tog emot minsta suck.   Det står i Bibeln att "För Gud är allting möjligt"och vi får var och en vårt bönesvar, när tiden är inne.

Nu ska jag återvända till tiden i Lesjöfors och vännerna där. Den tredje mars fyllde jag 30 år, så nu blev det åter fest med glass, som kom med tåg från Arvika. Många vänner kom nu också. Samma som när Georg fyllde i augusti, året innan. När jag läser namnen i gästboken kan jag se var och en framför mig och vill gärna , för mina barns skull nämna dem. Våra vänner Hedlund, som vi lärde känna redan under vår tid i Stockholm, Valborg och Erik Bredenberg, Karin och Herman Östell, Margit och Evald Larsson, Elna och Helge Stolpe,Ingrid och Hans Beck,Tekla Johansson,pastorsparet Karin och Åke Eriksson, Linnea och Sigurd Östin. Alla dessa hade barn i olika åldrar. De träffades ju inte bara i hemmen utan också i kyrkan där det förutom söndagsgudstjänst också hölls kvällsmöte varje söndag. Då var det först en stund för barnen,mycket sång och musik under ledning av Erik Hedlund, solo, duett och kvartettsång, predikan och bön. Sångövning en kväll i veckan, bön en veckokväll utöver församlingsmöte en gång i månaden.
Församlingen var välförsedd, vad gäller duktiga sångare och musikanter.
Ibland hade de tre församlingarna gemensamma möten. Alla kände alla.
Just nu talar vi om år 1957. Sven 7 år, Kerstin 6 och Ulla 3 år. Eftersom jag just nu inte har tillgång till ytterligare dagböcker så har jag att ringa min syster Stina och ta reda på ett och annat som jag behöver veta.
Både mamma och Stina skrev på den tiden dagbok.
Tydligen slutade Mariann sin tjänst hos oss för i juni kom Ingrid, en ny hemhjälp.
Den 28 juni hämtade mamma Sven och Kerstin och de stannade till den 5 augusti då IngaBritta hade dem med till Lesjöfors med tåg. Märkligt nog står det ingenting om Ulla, så hon måste väl ha varit kvar hemma hos oss. (O vad jag önskar att jag skrivit dagbok de där åren).


Till jul kom våra vänner Dagny och Henry från Stockholm. Alltid lika roligt att ha dem hos oss. De hade haft konditori och de bakade saffrans bröd, så gott! De kom alltid någon vecka före jul så de hann vara med i kyrkan söndagen innan och då var det en tant som sa när hon hälsade på dem:" Jaha, nu vet man att det är jul när ni är här." De var med på julbjudningar och i kyrkan. De hörde till vår familj.De hade sedan åren de bodde i Enköping, vänner där. Av dem blev de hämtade, en bit in i januari, och så stannade de där några dagar innan de skjutsades till Stockholm igen.
I dag, i kyrkan, spelade förresten Bror Engström, som föddes i Lesjöfors sent 50tal. Hans pappa spelade på såg minns jag. Mycket musikaliskt folk i det lilla brukssamhället.

Så har det blivit kväll denna vackra sensommardag.Jag avslutar med min älsklingsvers i Bibeln:"Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra. Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig."Ps 32:8