Örebro 2012. Lesjöfors 1954.

Det blev ingen kyrka i dag heller. Ska kurera mig ett par dagar till. Någon förkylning möjligen på gång. Hade förresten tid hos min läkare i fredags för den årliga undersökningen, men fick återbud för att hon blivit sjuk.
Dagen har snart tagit slut. Jag har gjort några tappra försök att få in några bilder.Ska fortsätta med det innan jag glömmer.Just nu ringde "ängeln. Han kommer hit i morgon. Det gläder mig.

Ja nu var det Lesjöfors. Hösten gick och kundernas antal ökade. Vi jobbade på för att allt skulle funka och vi skulle få kunderna att trivas. Egentligen fanns ej underlag för två färgaffärer men "den som sig i leken gett får också leken tåla"! Brukshandeln med speceriavdelning, manufaktur och färgavdelning var ju etablerad sedan många år. Men kunderna kom och givetvis hade vi stöd från församlingsmedlemmar i Saron, som kom till vår affär. Hur det nu var så fortsatte både vi och brukshandeln med våra affärer och ingen behövde "slå igen".
Georg hade redan i Kil lärt sig att rama in tavlor och nu köpte han av en färghandlare i Filipstad en såg för detta ändamål. Den var begagnad och kostade 125 kronor, minns jag. Det blev "snurr" på tavelinramningar.
Nyköpings Ramfabrik fick många order. Ett bra tillskott för oss medan vi jobbade vidare med att få fart på affärerna när det gällde färger och kemik
alier och annat som tillhörde branschen.
Julen närmade sig. Georg var duktig att hitta på fina skyltningar och gjorde nu, som han gjort i Kil. Lånade en radiogrammofon och högtalare och julskyltningssöndagen efter klockan 3 då papperen togs bort från samhällets skyltfönster, började julmusiken strömma ut. Jag har ännu kontakt med vår barnflickas mamma,som nu är 86 år, och när vi pratas vid så nämner hon alltid om Georgs julskyltningar med tävlingar osv."Tänk så roligt det var", säger hon.

Vi bodde kvar i den gamla mjölkaffären medan vi väntade att ett nybygge nästa år skulle bli klart för inflyttning. Vi hade gäster, som vanligt och alla visste ju om vår situation. Jag gruvade mig för julafton. Ingen av våra nära och kära fanns i närheten och jag såg fram emot en dyster jul .

Men våra vänner sedan tiden i Stockholm, Karin och Erik Hedlund, förbarmade sig över oss och trots sina traditioner att fira jul med släkten fick vi också vara med. När jag nu räknar så var vi 15 personer i deras hus,som då bestod av 2 rum och kök för deras del att disponera.
Men så trevligt vi hade och så god mat vi fick. Vi gav också julklappar till varandra. Nu finns bara en son kvar av den familjen, som då bestod av 5 personer..
Juldagarna var det bjudningar både hos oss och hos goda vänner. Och vi fick alltså en bra jul.

Nu känns det som om jag behöver ta en Alvedon och gå till vila.Tacksam för en skön och vilsam dag.