Klockan 10.20 i morse lämnade jag Isak och gick till träningen. Kroppen anklagade mig för en hel veckas uppehåll. Två gånger i veckan ska det vara om jag ska må bra. Innan dess hade jag ätit frukost, intagit min medicin, läst lite ur Bibeln och min andaktsbok, skickat böner till Gud för alla i min stora familj och tackat Honom för Hans dagliga nåd, tagit blodtrycket med apparaten jag fick låna på Vårdcentralen i fredags.
Promenaden till Träningen tar 20 min.Inom en och en halv timme är jag hemma igen och Isak tittar undrande på mig. I dag gick han till sin korg först när han såg att jag tog kaffekoppen ur mikrovågsugnen och satte mig vid köksbordet med tidningen framför mig.
I den kan man i dag läsa om de två journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye, som suttit fängslade i Etiopien i 14 månader. I Sverige har vi följt deras öde undan för undan genom Media. De benådades i går och firade detta hos den svenske ambassadören med en pilsner, Janssons frestelse och blåbärsmuffins. Svenskt så det
förslår! De sattes senare på ett flygplan till något land, dock icke Sverige, för att vila upp några dagar.
Vidare kunde man i dag läsa om Erik Mararv, som driver en Safaripark tillsammans med sin fru i Centralafrikanska republiken, och som sedan 25 mars i år suttit fängslad tillsammans med sina 11 anställda. Några dagar tidigare hade 13 personer hittats mördade i Safariparken. De anställda hittade de döda och Erik Mararv anmälde detta till polisen. Följden blev att han själv och hans anställda greps och delgavs senare misstanke för mord. Märkligt kan man tycka! Eftersom både Erik och hans fru är missionärsbarn har de växt upp i det landet och kan språket, naturligtvis en tillgång och att de bott där i många år. "Riktigt rädd har jag aldrig varit men mycket arg", sa frun, Emelie till tidningen.
Så ska vi få nya enkronor och tvåkronorna ska komma tillbaka, nu icke silver, som är för tungt att frakta.
Risk för att jag fattat fel, föreligger! Förslag om slopande av TV avgiften och i stället ta ut den på skattsedeln talas det också om i dag.
Fick lunchgäst som hade med sig härliga Budapestbakelser till efterrätt. Kristin blev hämtad av sin pappa för en timme sedan.
Ganska snart efter hemkomsten från träningen tog jag blodtrycket och blev minst sagt förvånad. Det var bra mycket lägre än i morse, medan pulsen visade några snäpp högre.
Där ser man! Med min urusla kunskap om så´nt här törs jag inte spekulera i vad det kan bero på.
Från Kerstin kom en kommentar ang. olyckan1956."En konsekvens av det där stela benet var att man under alla våra uppväxtår kunde känna igen mammas steg långt innan hon blev synlig för ögat. Det kan ibland vara mycket bra för barnen med en sådan förvarning!"
Körkortet blev för min del åtskilligt försenat genom olyckan.Vi var tre damer, som gjorde sällskap till Filipstad, för våra körkortslektioner. Nu fick de två andra ett rejält försprång, men alla tre fick vi våra körkort vid första uppkörningen.
Att köra bil blev för mig ett stort nöje och jag har verkligen haft nytta av att behärska denna konst.
Jag skrev i gårdagens inlägg om att pappa Georg var med på alla juniorläger de år vi bodde i Lesjöfors och att barnen och jag (innan de blev stora nog att själva vara deltagare) på kvällarna åkte till lägret för att hälsa på. Ulla kommenterade detta i dag på Facebook.
"Minns en gång när vi var på hemväg från lägerbesök i Grundsjön. Det hade regnat och åskat. Himlen var fantastisk med sin röda färg. I bilen sjöng vi sången "O, store Gud". Alltid, sedan dess när jag sjunger vers två om "åskans röst och blixtens klingor springa fram ur skyn" osv.tänker jag alltid på det tillfället i bilen på väg hem från lägret."
Är tacksam och glad för dagen som gått. Ser fram emot en ny dag i morgon och tänker på Bibelns ord. " Herrens nåd är var morgon ny." Jag fortsätter i morgon. Till dess! Ha det så bra ni kan säger jag med tanke på att livet ter sig lite olika olika dagar för var och en av oss!
,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar