Lite Örebro2012. Mycket Lesjöfors 1955

Ville ej träna i dag, då jag inte är riktigt pigg. Skrev äntligen brevet till SAS i Oslo och tackade för den fina 85årspresenten vi fick på resan till NewYork. Har väntat på ett foto som jag ville skicka med. Därför dröjsmålet. Frostade av frysen i köket. Kaffegäst. Telefonsamtal från barnbarn. "Hej farmor! Får vi komma till dej på torsdag? Det var så länge sedan vi sågs." Jag älskar sådana telefonpåringningar. Ska bli så roligt att ses.
Nu till Lesjöfors där år 1954 gick mot sitt slut. Ett år rikt på händelser i vår familj. Vi hade nu bott lite provisoriskt i nästan ett år. Den första februari, tror jag, hade "Vällingby",3våningshuset, byggts färdigt och vi kunde, med vänners hjälp flytta in. Tre trappor upp. Hiss? Tror inte att det fanns någon sådan i bygden. Och inte spelade det någon roll för oss, unga människor. Nu hade vi kök med kylskåp, badrum, två sovrum, vardagsrum med balkong. Vad mera kunde man begära? Ett krux var att det var lång väg till affären men vi hade ju vår lilla morris som vi förresten fick garage till i samma hus.
Vet ej om jag berättat att vi bytte ut namn från Färg och Möbelaffär, till Färgcentrum, som affären sedan kallades. Några prylar från Färgcentrum finns i dag i det fina museum man ordnat i samhället. Verkligen värt ett besök. Bl.a. finns vår lacknaftapump där.Vi lät trycka nya etiketter och annat med vårt nya företagsnamn.Redan efter tre veckor hade vi besök av nattgäster.Några dagar senare var hela "strängmusiken",ja kanske inte alla, men i gästboken finns 17 namn, hos oss på kaffe. Jag har alltid gillat att baka och jag hade god hjälp av Mariann.

I maj kom min syster Ingabritta på besök och den 27 maj tog hon Sven med sig hem till Figeholm.
Den 8 augusti kom IngaMaj med Lena och Anders, jag med Kerstin och Ulla, hem till mamma."Vilket stim, men o så roligt",står det i mammas dagbok. Innan dess,den 4 augusti hade min bror Helge, med fru Karin och sonen Christer, 6år, flyttat till Stockholm igen efter att i 5 år bott i Figeholm.Så nu skildes kusinerna åt.

Den 18 augusti åkte jag och mina barn hem till Lesjöfors och det blev väl något lugnare i Högskulla.Men mamma var alltid ledsen när vi åkte, så också nu. Den 3 sept. åkte IngaMaj med sina barn,"och lämnade ettt stort tomrum" står det i dagboken. Nu var mamma och Stina ensamma i stugan. Sommargästerna hade också lämnat och IngaBritta, som kom hem till mamma ibland , hade åkt till London för språkstudier den 23 juni och kom hem den 22 december och fick fira jul med mamma och Stina. Ser i dagboken att Helge, Karin och Christer också kom till Högskulla för julfirande.
Hur vår jul i Lesjöfors blev måste jag tänka på till i morgon.

Nu är det kväll och jag tackar Gud för denna dag. Hans nåd är ny varje morgon och tar inte slut när kvällen kommer.