Vad gör en pensionär hela dagarna? Letar!

  Det är inte jag som myntat uttrycket men jag vet att många pensionärer känner igen sig. För ack, vad tid det går åt att leta. I dag fick jag för mig att jag skull ta in ett foto av vår hemhjälp Mariann, Gick ner i källaren och började letandet. Gick ett varv i åtskilliga kartonger. Borde ha givit upp men envis, som en smålänning, var ju det uteslutet. Gick hem till Isak och tog den dagliga lilla promenaden med honom.  Gick hem. Tog en ny runda i ytterligare kartonger i källaren. Hittade ett och annat som jag bedömde kunde slängas ,eller skickas till Second Hand.Skrattade när jag avskilde en gammal resegrammofon med stenkakor, som jag för ett antal år sedan köpte, ja just det, på Second Hand.  Inte var barnbarnen intresserade av den inte! Fast det trodde jag.Nu får någon annan köpa den.Ska ringa om ett par veckor så de får hämta den och en hel del annat, som jag inte behöver.
Men fotot då? Jo i andra omgången kom det fram massor av foton och några album, fortfarande obegagnade. Jag bad en stilla bön om att få leva länge. Skulle gärna vilja göra något åt detta.. Alla måste förstå att det inte är gjort i en handvändning.
Rätt foto hittades, men då var det inte tid för att få med det i dagens blogg. Skulle strax hämtas till kursen i kyrkan. Där var borden dukade och det var bara att ta för sig av flera, goda pajer med bröd och grönsaker.

Efter måltiden intressant samtal i grupp.
I dag har jag pratat med Karl-Olov Hedlund i Lesjöfors. Han och hans syster, Maria, är nu de enda som är kvar i livet av den fina familjen. Vi hann prata skola, lärare och mycket annat från Bruket och församlingen. Våra familjer umgicks flitigt och minnena är många. En del av samhällets "original" hann vi också med.

Kerstin, som med sin man är ute på en lång semesterresa med sin husbil, påminde mig i dag ,via SMS om att hon kom ihåg när Georg installerade telefon mellan bostaden och affären, sedan vi flyttat och fått allt i samma hus.De är nu i Frankrike och "tar dagen som den kommer". Låter skönt.

Innan jag avrundar ska jag säga något om julen 1957. IngaBritta firade sin sista jul i Sverige, för flera år framåt, i Kalmar  tillsammans med sin tvillingsyster IngaMaj, mamma, Stina, Sune, Lena och Anders Vi hade, som vanligt besök av våra vänner Dagny och Henry. Vår sista jul i Vällingby.Det fanns en liten nackdel med att flytta och det var att det nu blev längre väg att gå till skolan.
Nu är det bara att hoppas att jag ska få in "det med möda hittade fotot" på bloggen i morgon. Den som lever får se!  Jag har en del annat att göra nu och det blir sen kväll. Ha det gott och låt oss tänka på att "ett vänligt ord kan göra under!"