Måndag, minus morgon. Regn och + senare.

          Ja så gick det som vanligt. Jag satt vid TVn och somnade.Och missade därmed en del av min dyrbara tid. Men det var minus 2 i morse. Jag bestämde redan i går kväll att mina två måndagsmatgäster skulle få grönsakssoppa och pannkakor, i denna kyla. En vän ringde. "Jag och min kompis jobbar nära din gata, har du kaffe?" "Så klart." " Vi kommer". Fika och bullar serverades medan jag började med soppan. De båda killarna gick och jag sa att de kunde höra av sig på em . Kanske det skulle bli soppa kvar åt dem.
De ordinarie gästerna kom och jag fick skjuts till träningen. Så bra!

Mot slutet av träningen ringde min mobil. " Kan vi komma nu och äta soppa?"  "Javisst men då måste ni hämta mig. De kom,fick varm soppa och ostsmörgås. Pannkakorna som var kvar hade jag skickat med en av de tidigare matgästerna hem. Men kaffe och kakor fanns ju.
Konstigt nog har jag varit väldigt pigg i dag, inte trött. Jag tog itu med tvätten. Det ringde på dörren. Där stod min systerson, Anders."Jag ska titta på en bostadsrätt åt mamma här i närheten". "Ok ,får jag följa med?"
Vi tittade och tyckte. När jag kom hem ringde jag IngaMaj i Växjö. Hon skulle bort i kväll. Roligt att hon kryat på sej lite på sistone. Hon är nöjd med att sälja sin bostad och flytta till Örebro,  där hon har två av sina barn, som tar hand om henne. Hon har bott här tidigare. En trevlig och rymlig tvåa med uteplats passar henne perfekt.

Nu ska jag berätta om sommaren år 1961. Georg var fortfarande kvar i Arvika och åt medicin men nu var dagen för operation bestämd. Av brev kan jag se att han kom till Örebro den 28 juni och att en del undersökningar skulle göras före operationen. De var tre kamrater från Arvika som låg på sjukhuset i Örebro samtidigt. Georg skriver den 30 juni att "preliminärt är fastställt att Albert ska opereras på tisdag, Åke på onsdag och jag på torsdag. När nu en måste komma sist är det väl rättvist att jag gör det eftersom jag har den allra bästa hjälpen att räkna med." Han hade hela tiden en trygghet i sin tro på Gud och att Han var med hela vägen.

Om jag räknat rätt så var det den 8 juli denna torsdag inföll. Men nu tar jag kväll och fortsätter i morgon.
Tack, Gud för att Du varit med i dag och att jag varit så pigg och kry och att jag fick skjuts i regnvädret både till och från träningen. Du är så god och sviker aldrig. Kära bloggläsare, vi hörs i morgon igen! Gud är god!