Tandläkaren. Sång på Drottninggatan.År 1961

  Grått och regnigt också i dag. Bakade två sockerkakor, som båda ska "ges bort".En av dem till tandläkaren, som blev ledsen förra gången när han rispade mig i läppen och det blödde mycket. Han är värd många sockerkakor. Han fick bort tandläkarskräcken och han ger mig bedövning! Samma tandläkare i snart 30 år Jag är tacksam. I dag var det rotfyllning på gång.
Jag var på stan i mycket god tid och hann både till banken och fick ändå en stund över för att lyssna till en grupp sångare som stod på Drottninggatan.Gav dem ,som många andra också gjorde, en slant för de sjöng så man blev glad.En musikmaskin stod för musiken utöver ett par gitarrer. På återvägen från tandläkaren stod de fortfarande kvar och sjöng ut sin glädje. Jag gick dit och frågade om de var från någon kyrka i stan. Ingen kunde svenska och de sjöng ju på ett språk vi ej förstod men glädjen gick ej att ta miste på och namnet Jesus hördes ibland. "Min fru kan", sa en man. Det var ej mycket hon kunde men jag fick veta att de var från Tjeckoslovakien och att de varit i Göteborg och andra platser och snart skulle åka tillbaka till sitt land. En dam kom fram och grät och sa att det var så fint det de sjöng."Vi står här i morgon också", sa den som kunde några ord svenska, för att trösta.Tandläkaren hade också hört." Det där blir man ju glad av", var hans kommentar. Förvånande att så många stannade till och lyssnade.De var kristna och ville sjunga om sin tro på Jesus och gjorde det på ett språk vi ej förstod men värmen och glädjen gick ej att ta miste på.

Tillbaka till Lesjöfors och alla svårigheter. Kanske ni minns att jag berättade om ett friskintyg som Georg skulle lämna till "Sjukkassan". Han hade det i fickan men glömde att lämna in det innan han blev sjuk och då var det för sent.Alltså fick han nöja sig med 1.50 kr pr dag. Förmodligen den summa alla fick, som ej var försäkrade frivilligt, vilket Georg ju hade varit om han hade lämnat intyget.Som egen företagare måste  man själv ta initiativet, lämna friskintyg och betala en viss summa pr månad. Naturligtvis var det ett stort bakslag för oss. En dag ringde Georg och sa att han ju , när han köpte den nya bilen, också betalat en summa för en försäkring, som betydde att om han blev sjuk skulle försäkringsbolaget betala resterande skuld på bilen. O, så bra! Jag ringde bilfirman men fick veta att den försäkringen gällde för den bil vi köpt av dem. Vi tvingades ju att köpa en bil på annat håll och hade alltså ingen skuld hos firman i Filipstad. Ytterligare en prövning. Det kom snart ett par till. Den ena ska jag berätta om i morgon. Efter det ska jag inte berätta om allt sorgligt. Det märkliga var att allt gick bra och att Georg fann sig så bra där han var. "I all deras nöd var ingen verklig nöd. Han lyfte upp dem och bar dem.," står det på ett ställe i GT. Så påtagligt vi fick uppleva detta. Allt blev till slut bra. Nu ska jag sova för jag hoppas på en ny dag i morgon. Sov gott, ni som läser bloggen sent!