Så blev det måndag igen! Tiden går bara fortareoch fortare! Isak var i dag ledsen när han lämnades och fortsatte så hela dagen. Tror att han saknade familjen. Filip hade åkt på morgonen efter att ha varit hemma några dagar. Så åkte jag till träningen efter lunchen och han blev lämnad igen. När jag kom hem låg han och blev inte ens glad. När Elsemarie kom för att hämta reste han på sig, viftade med svansen och sprang ner för trappan till bilen och glad blev jag!
Nu till år 1984.
Den 5 juni var det avslutningskonsert på Carlforska Gymnasiet i Västerås. Georg och Dagny kom med bil från Stockholm och jag tog tåget dit.
Den 7 juni var det dags för Elsemarie att ta studenten. Georg åkte samma dag till Israel med en grupp resenärer men Ulla, Lennart och jag åkte till Västerås. Vi firade med en liten fest i Elsemaries lägenhet innan vi åkte till Örebro. På midsommarafton hade vi fest hemma. Då hade Georg återvänt från sin utlandsresa och hela familjen var samlad för att fira Elsemarie.
Den 12 juni,dagen efter annandag pingst, skulle Elsemarie åka med Ulla och Lennart till ett läger i Dalsland. Nu var det så att Elsemarie använde glasögon och hade dem på pingstaftonskvällen, då hon låg i Georgs säng en stund och pratade med mej innan hon gick upp till sitt rum. Nästa dag var de borta. Vi letade och letade överallt men kunde inte hitta dem. På annandagen var hon desperat, grät och sa att det var omöjligt för henne att åka till lägret utan glasögonen. Hon var arg för att "Gud minsann inte svarade på bön" fast vi bedit och bedit. Hon sa det högt och många gånger. Jag var något förvånad för att vi ej kunde hitta glasögonen. Min erfarenhet av Gud var en annan. Jag försökte säga att tiden ej var ute och att det nog skulle ordna sig. Jag hade letat runt sängen, på sänggaveln, under sängen, ja överallt där det kunde tänkas att hon lagt dem. Elsemarie gick bekymrad på annandagens kväll upp till sitt rum. Efter en stund kom hon ner för trappan med sin Bibel i handen. Arg och upprörd slängde hon Bibeln i Georgs säng. Jag låg i min säng och såg allt. Plötsligt började hon storgråta.
"Men mamma där ÄR JU GLASÖGONEN!" Där hängde de, fullt synliga, över sänggaveln, där de INTE hängt förut. Nu bad hon Gud om förlåtelse för sin ilska, tackade Gud och lyfte upp sin Bibel och kramade den.
Att Gud gör sådana här och andra under vet jag, men detta hände OSS, just då, och det blev för oss en påminnelse om att "GUD ALDRIG SVIKER". Nu kan man ju undra varför det behövde dröja så länge, när Han nu i alla fall kom med hjälpen. Men det är faktiskt så att Han kommer ofta sent, men inte FÖR sent.
Nu tackade vi Gud och hon kunde sova gott för att nästa dag åka till Dalsland.
Jag tror att detta får bli allt för i kväll för jag ska nog tacka Gud för en härlig dag med träning och skön promenad hem i det grå men varma vädret. Undrar om våren kommit. Små, små skott kan man se på buskarna och vitsippor i trädgården. Men april är april! Sov Gott !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar