Ikeabesök . Fika med en dotter. Kil 1953.

Vaknade redan klockan fem. Alldeles för tidigt men eftersom det inte gick att somna om så gick jag upp klockan sex. Kunde ju alltid rensa blåbären som stod på altan.Tio grader varmt. Sommaren har inte börjat ännu. Jag rensade bären ,sju liter blev det. Och mer ska det bli. Kärt besök av dottern Ulla som tog mig med till Ike´a. Inköpen där inskränkte sig för min del till tre chokladkakor. Priset 15 kr för alla tre var överkomligt. Någon ny soffa blev det inte. Får väl köpa den där begagnade jag såg i tidningen.Mera passande i min generation. Hem och fikade med jordgubbar som dottern inhandlat. Eftersom jag är teknisk idiot , så var jag glad att Ulla tog sig an en apparat (som har stått ouppackad sedan i julas)och lyckades få denna tingest att föra över kassettband till datorn, varifrån jag senare ska kunna få fram CDskivor. Naturligtvis kommer jag att lyckas med detta då jag har flera experter i min nära omgivning.

Medan vi höll på med detta kom regnet, som ett brev på posten. Men i ärlighetens namn ska sägas att gårdagen var perfekt, utan regn så varför gnälla?. Nu behövs ingen vattning på två dagar, minst.
Men låt oss nu förflytta oss till år 1953. Julhelgen var avslutad,syster och svåger avvinkade. Före julhelgen flyttade de från Strängsered till Tidan i Västergötland där Sune fått nytt jobb i en affär. Efter nyår kom våra vänner Dagny och Henry från Stockholm på besök. När de efter ett par veckor reste tillbaka fick Sven som den 30 januari skulle fylla tre år följa med dem till Laxå, där han möttes av min syster coh fick följa med till Tidan där han av allt att döma firade sin treårsdag. Sune och IngaMaj hade ännu inga egna barn.

Efter ett par veckor åkte lilla Kerstin och jag tåg till Tidan. Kerstin klädd i en ljusblå overall och en rosa mohairmössa.Minns hur hon sprang omkring på station i Laxå medan vi väntade på tåget mot Tidan och jag tyckte att hon var så söt.

Så roligt att träffa Sven igen, nu en treåring.

En stolt moster och morbror hade läst en bok för honom, säkert många gånger, och lyckats lära honom att utantill läsa dikten som stod där.

I dag ringde jag till min nu 81åriga syster och frågade om hon kunde hjälpa mig att komma på hur dikten löd. Joodå! Hon läste hela dikten i närmast ett enda andetag.
Nu tycker kanske somliga att jag är lite skrytsam. Men OK. Jag kan ej låta bli att återge den. Sven, tre år läste den helt utantill från början till slut.Vart boken tog vägen vet väl ingen men så här löd dikten med rubrik "Toms månskensfärd".

Det var en gång en gosse, och han var ganska snäll så länge det var dag men så fort som det blev kväll så blev han stygg och grinig för han tyckte inte om att gå och lägga sig i tid. Den gossen hette Tom.
Tom fick smaka riset och blev stoppad i sin säng. Ute lyste månen som en stor och gyllne peng.
"Tänk om jag ändå finge,"sade Tom,"en enda gång, som mångubben och stjärnorna va uppe natten lång."
Då knackar det på rutan och utanför där står en liten månskensälva med gyllne, lockigt hår." Kom med mig, Tom," hon ropar. " Vi gör en månskensfärd och reser bort från natt och sömn till Månens sagovärld.Här utanför ditt fönster har jag en Månballong!" I den tar Tom nu plats ,och den lyfter med en gång.

Och upp igenom rymden till Mångubben den styr. Och Tom är mycket nyfiken på detta äventyr.Så landar nu ballongen uti ett sagoland, där många rara stjärnebarn om Tom nu tar hand.
Kung Måne själv, han strålar bland sina stjärnebloss och vinkar till sig Tom och säger: "Välkommen nu till oss. Nu ska du bara leka med mina stjärnbarn små. Och aldrig mera sova , det kan du lita på!"

Dikten hade en kort fortsättning som varken min syster eller jag kommer på, men nog fanns det anledning för min syster och svåger att känna sig stolta över att ha lyckats lära en treåring detta. Sven fick självklart läsa den för fler åhörare och blev förstås beundrad, fast i den åldern tar man inte åt sig beundran.

I nästa inlägg ska jag berätta om hur våra planer på att återvända till pappa Georg i Kil förändrades. Men nu får det vara nog för i kväll.

Jag har i dag fått se Guds speciella omsorg och ingripande i saker och ting så jag står här med förundran och tacksamhet. Vilken Gud vi har!!! Amen!