SOL i dag men kylig morgon. Inte en regndroppe!!! Detta måste år 2012 noteras.
Tandläkaren skulle laga två små hål i dag men hittade en infektion i en tand och meddelade att den måste rotfyllas så det blir två besök ytterligare. Tittade in på Röda Korset och tänker gå dit igen på onsdag och köpa "grejen"jag såg i dag, om den finns kvar då. Besökte på hemvägen Isak och gick ut en promenad. Till träningen. Vid hemkomsten besök av kaffegäster, som också klippte gräsmattan.Tack för det!
Hällt upp jättegod svart vinbärssaft i två stora flaskor. Båda ska skänkas vidare till saftälskare.
Nu drar vi till Lesjöfors 1954. Sven och Kerstin stannade hos mormor. Ulla och jag tog tåg till Lesjöfors den 13juli. Några dagar senare var det dags för Georg att sätta sig i morrisen och åka till Stockholm. Hade jag bara haft körkort då så hade jag ha haft bilen kvar men nu fick den stå i garage i Stockholm medan Georg som chaufför körde Gunnar Wahlström med fru och två halvvuxna barn i deras nyinköpta bil, genom Europa till Frankrike. Vet ej varför Gunnar W. ej ville köra själv. Naturligtvis var väl inte det här något drömläge för mig. Nystartad affär, en baby i lagerrummet dagtid och en lång promenad från bostaden till och från affären varje dag. Expediera kunder, amma , vara trevlig och tänka på framtiden.
Önskar att jag hade fört dagbok den tiden. Ännu var ju antalet kunder pr dag ganska få och dagskassan därefter. Men ändå var det spännande och affärsvana hade jag ju sedan många år.
Från Georg kom ett kort någon gång. Mobiler fanns ännu inte så kontakten mellan oss var inte tät.
Jag började tycka att det var jobbigt att gå den långa vägen morgon och kväll och ordnade på något sätt så jag fick en säng placerad i lagerrummet. Vi hade hunnit få flera vänner och alla ställde upp med hjälp när det behövdes. Undrar när jag handlade mat för alla hade ju stängt en timme för lunch.
Måste berätta om en natt i affären då någon knackade på affärsdörren, som var helt i glas. Jag smög mig upp från bädden och såg en man stå utanför. I ett av skyltfönstren fanns en mängd bijouterier av olika slag och jag hade bilden klar för mig. Jag hade påhälsning av en tjuv. Inte så långt från affären bodde i ett hyreshus ett par av vännerna i kyrkan. I affären hade vi telefon så jag ringde till dem och mannen skrattade och sa att den "tjuven" var inget att vara rädd för. Han var onykter ibland men en snäll och beskedlig människa, känd i hela samhället under namnet,ja vad var det nu igen? Men Sven och hans fru Lisen hämtade oss med sin bil och vi fick bo hos dem den natten.
Naturligtvis fanns de som tyckte att Georg var oansvarig som lämnade fru och dotter ensamma medan han själv fick ut och resa. Men för mig var det en stor glädje att kunna göra detta möjligt för min man. Jag visste om hans stora intresse för andra länder och detta var ju hans livs tillfälle att få komma ut i världen. Vi får ha i minnet att det var år 1954 och att få resa så långt och helt gratis var något helt fantastiskt. Senare i livet fick han göra många och långa resor men vid den här tiden fanns inte en tanke i den vägen. Eftersom det inte hunnit bli någon "snurr" på affären och mycket av dagen gick åt för att ordna allt i syfte att det skulle bli en fungerande färghandel så gjorde det inte så mycket att jag var ensam dessa tre veckor. Jag hade kompetens för jobbet och vi var båda medvetna om att det skulle ta sin tid innan vi skulle få kundernas förtroende.Gud bevarade på den långa bilfärden och Georg skrev senare ner allt han varit med om men vid översvämningen flera år senare förstördes både det och en del annat som jag nu saknar.
Nu sätter jag punkt för detta inlägg och hoppas att ni ej tröttnat på att följa mig i min berättelse om mitt liv.
Vi hörs i morgon. Nu tackar jag Gud för denna dag då jag mått så bra till ande, kropp och själ.Gud är god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar