Söndag 19 aug. Örebro. Kil 1954.

Vilken häftig söndag det blev! Jag som i min förra blogg skrev om söndagsarbete och min mammas syn på det fick nu en arbetets söndag. Skulle hämta något i skafferiet i morse. Upptäckte att det fanns strösocker på fyra hyllor och en del på golvet. Hur i all sin dar??? Kunde ej komma på hur det gått till. Men då tar man itu med problemet och det betydde att varenda grej , incl. medicinskåpet som inryms i skafferiet, plockades ut på bänkar, bord och golv. Just då ringde Stefan, min trädbeskärare, som numera är trogen kyrkobesökare. Erbjöd sig att hämta mig till Citykyrkan dit vi tidigare talat om att gå denna söndag. Jag tittade mig omkring i köket och tackade.Klädde mig snabbt i "finkläder". När jag stod klar kom Elsemarie för att hämta Isak."Men vad här ser ut, vad har du gjort? "Socker,", sa jag helt lugnt. Sedan hon fått mig att byta "finkläder"(hon visste att det fanns ännu finare i garderoben) avlägsnade vi oss alla från huset. Isak var glad att få åka med matte hem till familjen och Stefan och jag åkte till Citykyrkan på gudstjänst. Man känner sig alltid välkommen där och jag har en del vänner i den kyrkan sedan flera år.Förresten är det ju så med kristna att vi har ju syskon lite överallt och det känns bra. Kyrkkaffe drack vi där.

Nu började den jobbiga söndagen. Kan försäkra att det tog tid innan allt socker var borta, hyllorna rengjorda, allt sorterat, en del hamnat i soporna.Hade länge tänkt ta en ordentlig storstädning i skafferiet och se, nu är det gjort. Hann i en paus ta fram mat från frysen och ringa Stefan att maten var klar. Plockade de sista hallonen för året och de åts med vispad grädde till efterrätt. Fattar inte att dagen tog slut innan den hann börja. Tacksam för det fina vädret så vi kunde sitta på altan .

Några ord också om Kil 1954. Georg och jag hade ibland talat med varandra om att det skulle vara roligt med en egen färghandel. Vi var ju båda utbildade i yrket och hade god erfarenhet. Jag ryckte ofta in och hjälpte till i affären där Georg var anställd så det var ej konstigt att drömmen om "eget" ibland dök upp. En dag i början av året skrev jag ett brev till "farbror Harry" i Stockholm, min första chef, som nu var verkställande direktör för Färghandlarnas Riksförbund och bad om råd.Svar kom omgående.

Klockan har dock blivit så mycket att jag måste tänka på sängen nu. Skriver mera i nästa blogg. I morgon börjar skolan och jag är åter dagmatte åt Isak och då måste jag vara uppe i tid och ta emot. Så godnatt, kära bloggläsare och sov gott! Gud är god! Tacksam är jag för mitt nystädade skafferi, om ni undrar....