Blåbär 2012,Örebro.Kil 1954.

I går var det måndag och jag drog på eftermiddagen iväg till blåbärsskogen. Kom dit tillsammans med Ulla och Lennart klockan 18.00. En och en halv timme senare hade jag plockat 8 liter bär.Två timmar senare var alla rensade och årets skörd för min deluppgår nu till 57 liter. I dag gav jag bort de 2x3 liter jag lovat och resten bytte jag mot svarta vinbär. Skulle gärna stannat längre i skogen för just som vi skulle åka därifrån kom jag till ett ställe där det fanns så mycket bär så det värkte i hjärtat att behöva lämna skogen.

I dag blev jag av en väninna hämtad till hennes sommarstuga och vi satt i trädgården där och fikade.

Nu ska jag fortsätta min blogg där jag slutade i söndags.

Jag fick svar på brevet där jag bad min f.d. chef om råd. Fick rådet att kontakta en färghandlare i Karlstad,två mil från Kil, vilket jag gjorde. Så märkligt att han precis visste om en möbel och färghandel som var till salu i Lesjöfors, tre mil från Filipstad. Han erbjöd sig att följa med oss dit för att se den och träffa ägaren, som var Lesjöfors Bruk. Det var nämligen så att Baron De Geer hade satsat pengar i nämnda färghandel, för att en mycket duktig bandyspelare vid namn Jonasson från Karlstad skulle flytta till Lesjöfors. Han var också kunnig inom möbelbranchen, däremot visste han ingenting om färghandelsyrket.Jag vet ej hur lång tid det tog innan det inte längre gick att försörja sig på inkomsterna från affären. Kanske Bandybaron, som han kallades, var glad över hans skicklighet som bandyspelare och inte vidare kollade hur det gick med affären.

Nu var det inte Baron vi fick träffa utan hans son, Disponent de Geer och brukets ekonomichef.Värdet på lagret minns jag ej nu och jag har inga papper kvar.Jag minns att vår rådgivare hade bestämt sig för att 25.000 kr var ett pris som han ansåg skäligt. Disponenten och ekonomichefen gick in i ett annat rum, kom tillbaka och ville ha mera betalt men vår rådgivare var bestämd och då fick det bli så. Troligtvis kunde vi ha fått den för en betydligt mindre summa eftersom de inte hade någon mera spekulant och de var säkert medvetna om att ifall de skulle reat ut varorna hade de inte fått ut någon större summa. Jag antar att de var mycket nöjda. Men så sa Disponenten att de ville ha något slag av säkerhet till ett värde av 10.000 kr. Jaha, det skulle vi försöka ordna. Med facit i hand stod det klart att vi hade fått ta affären utan denna säkerhet. Vi var unga och litade på vår betydligt äldre rådgivare. Han hade dessutom varit med om en liknande händelse då den nye ägaren hittade mycket som aldrig tagits upp i inventeringen.

Hur inventeringen i vårt fall gått till fick vi senare,av "folk" veta. En på bruket anställd äldre man, hade i två veckors tid dagligen suttit och noga skrivit upp varje pryl som fanns i lager och den listan med slutsumma presenterades för oss och då nu vår rådgivare delgivit oss sina tidigare erfarenheter av affärsövertagande, där det fanns sådant som ej var med i inventeringen så var vi benägna att säga OK till de 25.000 kr som bolaget "måste nöja sig med".

Vår rådgivare har jag inget minne av att vi senare hade kontakt med.
Vi blev bjudna på mat i kontorets matsal och blev skjutsade till tåget av en uniformsklädd chaufför.
Väl hemma i Kil snurrade tankarna runt i våra huvuden. Hur skulle framtiden bli för oss, Sven,3 år och Kerstin 2½. Dessutom väntade vi vårt tredje barn i maj.

När jag nu tänker på det så förvånar det mig att vi överhuvudtaget vågade tänka på att ta ett så stort steg men när man är ung, stark och orädd så händer det saker.

I nästa blogg ska ni få veta vilken flytt det blev. Det som hände skulle aldrig opåtalat få hända i dag men på den tiden var det bara att "gilla läget" och acceptera den rådande situationen.

Nu är det många tankar som ramlar över mig och jag ska nog inta sängen och sova gott och tänka på att i allt som händer finns en trofast Gud, som aldrig sviker.

I dag, på FB, hade förresten "ängeln" som bodde här, skickat foto på sitt hyreskontrakt, gällande nya lägenheten. Förstår att han är lycklig efter att ha varit bostadslös i månader,att nu ha en egen bostad.Grattis!