Morgonfika med Tobias. Traditionsenligt. Traditioner ska man vara rädd om!
Ingen kyrka i dag heller. Men matgäster, som bjöds på rådjursstek med potatis (de sista för i år?) från egen skörd. Glace med blåbär och hallon till efterrätt. Den lilla familjen skulle titta på husobjekt i Kumla och åkte dit.De vill ej bo mitt i stan som de gör nu och husen i Örebro är alltför dyra tycker de. Vi hoppas att allt ska bli bra och rätt.
I natt och på förmiddagen regnade det men nu visar sig solen lite grand. Hur länge vet ingen . Denna sommar-- ingen sommar! Nu mullrar åskan också. Ganska varmt i luften och vi kunde sitta på altan och äta. Möbeln som ska stå under päronträdet har ej varit ute på hela sommaren och så kommer det att förbli. Tänker ofta på mina vänner i Palestina hur de, när de varit här på besök, jublat om det fallit regn. Tänk om de varit här denna sommar!!!
Men nu ska Ruth inte gnälla mer över vädret i dag.
Ska återvända till Lesjöfors och vårt jobb med att få igång affärerna där. Tyvärr finns ingen landsbygd omkring samhället så kunderna vi hade att räkna med fanns inom dess gränser. Vi startade med att skicka tillbaka fula färgburkar till fabrikerna och fick tillbaka nya, fräscha. Beställde en stor sändning bijouterier på öppet köp från Stockholm. Försäljare som vi haft kontakt med i Kil, ja t.o.m. i Stockholm kom på besök och vi försökte köpa in det vi trodde skulle gå att sälja. För lagret, som vi stod i skuld för hos Lesjöfors Bruk, var i många fall i dåligt skick. Men vi såg framåt och kunderna var vänliga och trevliga och ökade vartefter i antal.
Efter några veckor, den 18 maj, var det dags att åka till BB i Filipstad.En vän till oss skulle låna vår bil och hämta sin fru och nyfödda dotter på BB och jag fick åka med eftersom " tiden var inne" och Georg ju inte kunde lämna affären. Dagen innan hade min syster IngaBritta kommit till oss.Vi hade ju, som tur var, utöver våra sängar också en bäddsoffa i rummet. Jag var i affären hela förmiddagen och sorterade etiketter minns jag. Av vistelsen på BB i Filipstad minns jag ej mycket. Mera då från Kerstins födelse i Karlstad. Jag vet att sent på kvällen den 18 maj kom Erik Hedlund ,vännen från tiden i Stockholm, med telefonbud till Georg och IngaBritta att Ulla var född. Förmodligen kom Georg till Filipstad på onsdagskvällen men så märkligt att jag inte har något minne av hur jag kom hem eller hur lång tid jag var där.
Var det så att affären och flytten och allt i sambands därmed helt tagit över så att en dotters födelse ej engagerade mera?. I min mors dagbok ser jag att IngaBritta och Sven kom med tåg till Oskarshamn den 25 maj ,en tisdag och då var jag hemma med Ulla. Det dröjde ej många dagar förän jag var i affären igen.
Att det nu fanns en baby i lagerrummet innanför affären var förstås en attraktion och det drog dit en del kunder. Många mammor blev tvungna att gå till affären eftersom deras barn skulle titta på babyn.
Skönt att vi hade vårt egna hem, om än så ringa. Vi engagerade oss i kyrkan och blev hembjudna till våra nya vänner och vi hade ju "att gilla läget", som man säger. Och det gjorde vi även om jag, för att tala för min egen del, aldrig riktigt fann mig tillrätta där. Men barnen växte upp och är alla tre (den fjärde kom flera år senare när vi flyttat till Örebro) helnöjda med sin barndom där. Skolan ,slalombacken , kompisarna. Det går ej att ta miste på att de hade en fin tid. Georg och jag fann oss också väl tillrätta och särskilt jag är en utpräglad affärsmänniska och trivdes med affärslivet.
Vi hämtade Kerstin som, som sedan före flytten varit i Tidan hos IngaMaj, Sune och Lena.
Till midsommar åkte vi den långa vägen hem till mamma i Figeholm. Georg kunde ej stanna men det gjorde barnen och jag.
Den 30 juni var det total solförmörkelse. En märklig dag då t.o.m. fåglarna upphörde att sjunga under tiden det hela pågick. I trakterna runt Figeholm var det många utlänningar som med sin utrustning hade kommit för att följa naturfenomenet. I ett par rum på övervåningen hos mamma bodde några holländare. De åkte hem så snart det hela var över.
Det kom sommargäster i deras ställe.En vecka i taget bodde de.Den 13 juli åkte Ulla och jag hem. Sven och Kerstin stannade till 15 augusti då mamma kom med dem till Lesjöfors efter tre dagars besök i Tidan.
Då hade Georg hunnit med en 3 veckors resa till Frankrike med familjen Gunnar Wahlström,ett erbjudande han fick julhelgen 1953 innan vi hade tänkt tanken att flytta från Kil.
Mer om detta i nästa blogg. Nu är det dags för sängen och sova gott trots att ett tandläkarbesök väntar i morgon förmiddag. Gud är god och alltid vid vår sida för att hjälpa i stort och smått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar