fredag 10 augusti 2012

Örebro 2012. Kil 1953.


Oj då, nu har det gått flera dagar sedan jag skrev i bloggen.Tisdag till Hjortkvarn. Plockade ytterligare 7 liter blåbär, rensade. Onsdag plockade jag 14 liter.Denna dag var så perfekt för blåbärsplockning.Kom till skogen Kl. 9.30.Sex timmar senare åkte vi därifrån. Nöjda och glada. Lagom varmt,ingen sol, inga insekter. Massor av blåbär. Av mina fyra barn är det bara Ulla som gillar bärplockning lika mycket som jag så vi har roligt hela tiden. Fikarast vid två tillfällen med sedvanliga äggmackor. När vi skulle anträda hemfärden kom regnet.Men då fanns bären i bilen och vi hann lagom in. Ett störtregn så förskräckligt vräkte ner en god stund. Så glada vi var över att vi gick till bilen i rätt ögonblick.

Torsdag morgon väckning klockan 5.27. Fick åka med Lennart till Öerebro med alla bären rensade och klara för infrysning.
I dag är det fredag och den blev liksom inte som beräknat med besök av barnbarn med familj. Tobias, yngsta barnbarnet spelar fotboll. Häromdagen när jag berättade att han gjort mål två dagar efter varandra var det i den då pågående årliga Forwardcupen.I går var det träning och han råkade "slinta" med foten som svullnade och i dag var det dags för läkarbesök. Denna vecka har rektorer det som jäktigast innan skolan kommer igång så jag förstod att föräldrarna ej skulle ha tid att följa med, varför jag erbjöd min hjälp. Ringde återbud till lunchgästerna, tog taxi till Vårdcentralen, taxi till Röntgen på USÖ,taxi hem igen.Tur att taxi finns när det kniper!

Nu till Tidan år 1953 där Sven firat sin treårsdag och dit Kerstin och jag kommit för att hämta honom. Dagen efter det vi kommit dit ringde mamma och berättade att vår älskade pappa avlidit. Jag har tidigare berättat hans sjukdomshistoria. Nu var hans svåra lidande över. Två dagar senare var min syster IngaMaj, barnen och jag hemma hos mamma efter en lång tågresa.Min bror,hans fru och lille son, mina två andra systrar var också hemma hos mamma.

Pappa dog den 17 februari och begravdes den 1 mars. " Tack gode Gud att denna dag är över", står det i mammas dagbok. Så svårt mamma haft det dessa tre år sedan pappa insjuknade. Hur den lilla människan slet och arbetade för att klara sin försörjning.Vid den tiden fanns vår yngsta syster Stina hemma i Figeholm där hon hade arbete på Brukskontoret. Måste ha varit skönt för mamma att ha någon hemma hos sig.
Den fjärde mars åkte IngaMaj, barnen och jag tillbaka till Tidan. Det här läser jag i mammas dagbok.Där står också att mamma och Stina tog med Christer,då fyra år,och åkte till Sune och IngaMaj i Tidan den 2 april och stannade i fyra dagar.Dagen efter hemkomsten började hon sitt arbete på karamellfabriken klockan sex på morgonen som vanligt.Jag tror att hon hade en krona i timmen. Den 10 april står det att hon varit i Oskarshamn och "betalat det sista på begravningskostnaderna. Tyvärr hade ingen av barnen möjlighet, på den tiden, att hjälpa till ekonomiskt. Men mamma kunde sköta sin ekonomi och klarade det omöjliga.

Den 9 juni kom Sven, Kerstin och jag till Figeholm och den 19, midsommarafton, kom Georg. Den 27 juni åkte Georg och jag hem till Kil och lämnade barnen hos mamma och Stina.Hur fick alla plats? Dessutom sommargäster som hyrde rum och kök på övervåningen. Mamma behövde nog de inkomster som gick att få och på något sätt ordnades allt till det bästa. Den 6 augusti står det i mammas dagbok:" Mina små älskade barn rest." Min syster IngaBritta, tvillingsyster med IngaMaj, tog dem med på tåget till Kil. Då hade de varit ensamma hos mormor sedan den 27 juni då Georg och jag åkte hem.Jag har ett foto från hemkomsten till Kil. Ska visa det nästa blogg. Utöver våra barn hade mamma också ibland min brors pojke Christer, som då bodde i Figeholm.Kajsa-Greta,grannen från Högskulla Gård i ungefär samma ålder. Hos mamma fanns alltid plats. Naturligtvis var det en tillgång att vår syster Stina jobbade i Figeholm och tog del i "barnarbetet" på sin fritid. Att barnen fick stor kärlek till sin mormor kanske ej var så konstigt.

Jag får nog sätta punkt för denna gång. "Skönt det är i kvällens timma då all dagens oro dör, att få Herrens röst förnimma som det sista ord man hör." Ett litet samtal med Gud innan man somnar skänker ro och trygghet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar