Tar lite Forntid så här på direkten för att ej helt glömma den med tanke på barnbarn och andra intresserade.
Hade skrivit fram till 4 augusti 1996 då jag plötsligt blev så trött så jag inte orkade skriva mer. Skulle skriva dagen därpå men det blev inget av det tydligen.
Kristin, Emil och Kristian kom med Sven, Maria och husvagn till Stina den 3 augusti. Då var jag redan där. Barnen stannade i Högskulla hos mej och Stina. De andra åkte till Örebro nästa dag.
1996.6 aug. Nu skriver jag direkt ur min dagbok från den tiden." Alexander, 2 år hos Stina.
Vi åkte till Mederhut och fick mjölk, åt god stekt gös (från Södertälje) till middag Besök på kvällen.
Barnen till sjön och fiskade. Bea och Ture kom och tittade på garaget och skulle ordna mer rödfärg till det. Pojkarna är irriterade på den gulliga Alexander som kissar på gräset och biter på deras tandborstar. (Jag hade ganska roligt åt det hela. De måste ju köpa nya tandborstar, bevars).
Aug. 7. En hemsk dröm. Jag måste flytta från Georgs och mitt hem och bo ensam. Georg lämnade mig bara helt lugnt. Jag kände mig så ledsen och övergiven och utan hjälp med flytten. Tanken på taklamporna var värst.
Georg bara försvann och jag undrade hur något sådant kunde hända efter alla år.
Det var skönt att få vakna på morgonen och komma till verkligheten igen.
Det var då 6 år efter Georgs död. Just det där att han bara försvann drömde jag om flera gånger de första åren. Jag kunde se honom men han sa inget.
Jag brukar säga att det tog sju år efter hans död innan jag kände att jag på riktigt levde mitt eget liv.
Märkligt det där. Kanske vi har olika upplevelser av liknande händelser, vi som är kvar här nere.
Veckan i Högskulla fortsätter med bad och annat roligt.
9 augusti tog Kristin och jag tåget till Örebro. Troligtvis ska Ulla och Lennart komma och hämta husvagnen och pojkarna för att ha en liten semestertripp tillsammans. Kristin och jag fick en trevlig resa tillsammans.
Fortsätter i Örebro med att vara barnvakt åt Linn och Filip. Fyra och två år gamla.
Lasse och Elsemarie tar Linn med till Leken" och badar. Filip och jag till Lövstagatan och tillbaka. Han gick barfota hela vägen. Efter det somnade han i vagnen och sov länge.
Augusti 14 står det att Elsemarie börjat jobba. Jag var där och Filip skrek när Elsemarie gick på morgonen. Jag tog dem båda till Dagis och han blev glad igen. Inte så lätt att se mamma ge sig iväg när man är så liten.
Augusti 15. Bakade bullar. Ulla kom tillbaka med husvagnen och lämnade den.
Martin fått rum i Stockholm och kommer t.v. att bo på Betelseminariet. Tack Gud, står det!
Ja, så var halva augusti 1996 klar. Får nog sätta lite fart med "Forntiden" tror jag!
I går kom Ulla och Lennart hit och hjälpte mig med en del flyttbestyr, som tycks räcka länge.
Nytt lysrör i köket. Så svaga lampor överallt och med min dåliga syn måste jag ha ordentligt ljus.
Lite av varje hann de med och jag är så tacksam för all hjälp jag kan få.
På kvällen kom min vän, invandrartjejen på fika.
Hon berättade från sin barndom hur hennes kompis , 9 år, av sin far såldes till en äldre man, hur kompisen skrek när hon fördes bort. "Har ofta undrat hur det gick för henne! Det var så hemskt. Att bli såld för pengar. Min pappa hade så mycket pengar så jag behövde inte säljas men skulle giftas bort med en äldre man. Jag vill aldrig lämna Sverige. Här är man fri."
Jag visste en del, sedan tidigare, hur hårt livet farit fram med den här fina tjejen. Jag kunde ändå inte hålla tillbaka tårarna när hon berättade.
Att hon träffade Elsemarie ser hon som en Guds ledning. Hon är så tacksam för all hjälp hon fått.
Ofta pekar hon mot Himlen och säger:"Det är Gud. som hjälper mig."
Jag har haft och har kontakt med andra som kommit hit som invandrare men alla har olika bakgrund och är präglade av det land där de växt upp.
En del av mina invandrarvänner har återvänt till sitt hemland eller till något annat land i Europa.
Alla har varit så tacksamma för den hjälp de fått i Sverige.
I dag har ingenting hänt. Jo jag sov länge. Jag bakade inga bullar. Ulla hade några med sig i går så jag "gör det en annan dag", som jag brukar.
I alla fall gick jag till träningslokalen en stund.Jag måste röra på mig med de medel som står till buds.
Tog sedan slutfasen i Badrummet med sortering i förbandslåda mm.
I dag har ingen ringt. En tyst och stilla dag. Jag har själv ringt förstås!
Nu går jag till sängen och i morgon får vi se hur det blir. Jag går här och småpratar med mig själv och med Gud. Han hjälper mig hela tiden med allt möjligt.Jag säger: "Men Gud nu behöver jag din hjälp igen !" Han finns där alltid och ger mig hjälpen i rätt tid. Ibland får jag vänta tills alla pusselbitar är på plats. Men sviker? Nej, det gör han aldrig!
Sov Gott, mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar