"Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer." så sjöng vi i skolan i gammal god tid.
Nu kan jag bara tänka orden men de sitter som berg. Å så många psalmer vi lärde oss och som poppar upp emellanåt.
Gymnastik i dag? Nej! Gå till banken? Nej! Sovit i fåtöljen? Ja! Städat kylskåpet? Ja! Haft besök? Ja!
Trött i kväll? Ja! Post att hämta i förra bostaden? Ja! Det gör Annelie i morgon.
Jag ljög lite om det där med att städa kylskåpet. Jag plockade ut alla burkar på köksbordet och där står de fortfarande kvar..
Tidigare under dagen överfölls jag av en stor glädje då jag tänkte på den stora förmån jag levt med i det att jag redan i barnaåren i mitt hem fick veta att Gud bryr sig om oss människor och att han lyssnar till och besvarar våra böner. Att han ser allt och vet allt, att han älskar oss och att han är en förlåtande Gud som bryr sig om allt det som händer oss i denna onda värld. Räddar oss och hjälper oss när vi ber om hjälp och vägledning. Så tacksam jag är för allt!
I morgon ska jag gå ut på promenad och inte missa gymnastiken i källaren.
Dagen har också använts till förbön för en ung, svårt sjuk vän.
Att det goda och det onda ständigt är i konflikt med varandra vet varje kristen och vi har att förhålla oss till detta.
Ja så blev den lilla bloggen återigen inte så liten, som jag lovat men nu är jag klar och längtar till min sköna säng dit jag tacksam beger mig. Sov Gott, mina vänner! Vi är alla så älskade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar