Jag tog promenad till Tandläkaren, som lagade ett hål. "Bedövning", sa jag, som jag brukar. Ifall han skulle glömma! "Nej," sa han, den snälle tandläkaren. "Jag tror inte det behövs i dag."
" Är du säker på det", frågade jag för säkerhets skull. "Vi provar", sa han . "Du får säga till om det gör ont". Det gjorde inte alls ont! När det var över frågade jag om tanden var rotfylld. Fick veta att det var en stor, gammal lagning, som var skadad och då hade pulpan dragit sig tillbaka, så därför! Glad var jag och fick en ny tid framöver.
På hemväg tittade jag, liksom vid förra tandläkarbesöket, in i Nikolaikyrkan. Tände ett ljus och bad om hälsa för samma person som jag förra gången tänkte på.
Satte mig på en bänk. Tyst och stilla i kyrkan. ett par personer satt där före mej.
En man kom in och satte sej några bänkar framför mej. Jag anade att han hade invandrarbakgrund.
Då jag haft lite brådis på morgonen och ej, som jag brukar bedit för min familj så tänkte jag göra det i stillheten i kyrkan. Mitt intresse för människor , eller var det Gud, gjorde att jag blev intresserad av den där mannen framför mig och i stället för att be för min familj så bad jag till Gud för honom. Jag såg att mannen bad och jag sa till Gud att jag ville att Gud skulle ge honom det han bad om.
Jag brottades med mig själv. Skulle jag kontakta honom? Tänk om han inte talade varken svenska eller engelska. Jag bad att jag skulle få frimodighet att göra det Gud ville.
Mannen reste sig. Jag också. Vid de små tända ljusen innanför dörren stannade han. Jag också. Jag tog ett ljus, tände det lyfte det mot himlen och visade att det var för honom. Han tände också ett ljus och lyfte mot himlen. för mej.
Utanför kyrkporten fick jag veta från vilket land han kommit, att han bott i Sverige i 5 år, var han jobbade och att han trivdes bra med jobb och arbetskamrater men han ville ha människor utanför jobbet att träffa. Hans dåliga svenska gjorde att han var så ensam.
Jag blev högst förvånad när jag hörde detta och sa till honom att han pratar bra svenska.
Vi blev vänner på FB och jag lovade att höra av mig när jag börjar nästa Alphakurs.
Vi vet inte så mycket mer om varandra men vi har vår tro på Gud och han är med där något gott sker.
Senare kom Sven och fullföljde en del av inflyttningsarbetet. Jag har det så bra!
Kanske en del av er som läser detta sett hur jag ojat mig över en "liggare", som jag, när jag bodde i villan, hade på köksbordet för att skriva sådant jag ej får glömma att göra. SOM jag letat!
Två hurtsar med några lådor står i klädkammaren. Jag trodde att jag tittat i alla lådorna och där mest funnit kassettband. Tydligen hade jag hoppat över en låda.
I denna låg det jag letat efter och jag blev åter lugn och glad. Jag vill ha en viss ordning i all oreda, om ni förstår.
Nu har jag antecknat tider hos Audiologen, Födelsedagar osv. Plus allt som jag ska göra dag för dag.
Nu tar denna intressanta dag slut och jag inväntar nästa. Det är roligt att vandra i sällskap med Jesus. Man vet aldrig vad som händer men man kan alltid vara trygg.
Nu ska jag ta reda på när Alphakurserna börjar så jag kan fullfölja det jag kom överens om med min nyblivna vän.
Sov Gott alla mina vänner! Gud är god och sviker aldrig. Bed gärna för min nya vän att han får svenska kompisar och att han inte ska känna sig ensam! Jag har träffat så många fina invandrare och jag tror att Gud behöver dem i sin tjänst. Många längtar efter att lära känna Jesus.
Vem ska visa dem om inte vi som av nåd fått lära känna Jesus som vår Frälsare och Herre
Själv säger jag som pingstpastorn Levi Petrus. " Om jag var född i ett muslimskt land så är det ju helt naturligt att jag varit muslim." Gud älskar varje människa. Jesus dog för allas vårt väl.
I söndagsskolan sjöng vi: "Guds famn den är så stor och vid . Den räcker till för dig och mig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar