söndag 6 augusti 2017

Lördag 5, söndag 6 augusti 2017. Det är roligt med födelsedagsfester.

Så blev det lördagen den 5 augusti och den stora födelsedagsfesten.
Stina och jag hämtades av Tobias. Stina för att tillbringa dagen hos vår syster Ingamaj. Själv avlämnades jag på Holmgatan 27 där jag fick ett passande jobb. Lasse hade stekt och marinerat flera kilo kycklingfile' som nu skulle skäras i bitar.

Tänk att det fanns passande jobb åt mej. Ena dagen kavla smördeg och göra snurror därav, nästa dag skära  kycklingfile'. Alltmedan den övriga familjen tar hand om allt annat.

Den underbara grannen Susanne och dottern Linn skötte om dukningen i den hyrda lokalen på Karolinska skolan., välkänd för både Elsemarie och Lasse, som båda jobbat där.

Klockan 18.00 mingel på skolgården. Gäster från  Stockholm, Uppsala, Göteborg, Borensberg och några fler ställen utöver Örebro hade infunnit sig för att hylla jubilaren.
Lasse och några till har en grupp som spelar på fester och evenemang och av dem var det väl sörjt för musiken under kvällen.
En trivsam kväll blev det och Stina och jag lämnade festen i slutskedet för att åka hem till mej och parkera bilen, vilket inte är lika lätt när man bor i centrala stan som när man bor i villa och kan erbjuda garageuppfarten för gäster med bilar.

Elsemarie och Lasse har många goda vänner och har man, som Elsemarie, ett antal år på nacken så har hon hunnit med
Grundskola i Borensberg, Musikgymnasium i Västerås, Musikhögskola i Stockholm och Örebro, jobbat på Mikaelsskolan som Musiklärare, varit rektor på Karolinska läroverket, Verksamhetschef på skolförvaltningen i Katrineholm.Var med om att starta upp och i flera år arbeta på  KarlJohansskolan i Örebro.
 Ett kapitel för sig, som jag, om jag hade hållit tal, nog skulle ha uppehållit mig en del vid. Nu blev det så att Elsemarie  i början av festen höll ett bra tal där hon nämnde om olika gäster och hur en relation mellan dem har uppstått och fortsatt.

Då nämnde hon också om både utbildning och olika arbetsplatser och hur dessa påverkat att hon i dag har relationer med många och ordet generositet kom ofta till användning i de tal som hölls.
Till Linn, Filip och Tobias fick man anmäla sig om man ville tala. Jag avstod men vill gärna här berätta lite om den nyss nämnda KarlJohansskolan, som jag och Tobias har en speciell relation till. Bara vi och hans familj har inblick i detta på riktigt anser jag, som ganska väl känner till åtskilliga av de turer som föregick den skolans tillkomst.

När den skolan startades var Tobias relativt nyfödd. Mamma Elsemarie mammaledig. Filip fick av den anledningen ej ha sin plats på dagis kvar ( det var så på den tiden) Mamma var ju hemma med sin baby och  det ansågs nyttigt att det äldre syskonet då vistades i hemmet. En god tanke med konsekvenser, dock!
Att det blev en väldig omställning för en 4-åring att mista sina kompisar, som man varje dag lekt med bekymrade inte politikerna på den tiden.

 Elsemarie satt vid datorn och skrev, ringde för att hitta lokal till den planerade skolan, möten med lärare  på Mikaelsskolan. Kontakt med den lärare, anställd på samma skola, som skulle bli rektor för den planerade skolan, som kom att heta KarlJohansskolan.
Resor till Stockholm, tillsammans med den grupp av föräldrar och lärare, som brann för detta projekt. Kontakter med "Pysslingen" i Stockholm, som skulle bli huvudman för den planerade skolan och mycket mer, i samband med den kommande starten, betydde att jag hade att varje morgon infinna mig för att, i första hand, leka med Filip. Något som jag gillade stort!

Genom att  Elsemarie, mer än någon annan, hade tid och därmed möjlighet att hålla kontakt med olika instanser på dagtid så passade det bra att jag fanns som lite bakjour, (tror jag det kallas) så kunde hon helhjärtat gå in för att, tillsammans med övriga, ro skeppet i land.
.(Just nu slår det mig att jag, av en tjänsteman, som inte längre finns kvar på Pysslingen, blev lovad att bli bjuden på lunch för mitt engagemang och insats för att Elsemarie skulle kunna sätta till den tid som behövdes för projektets genomförande. Hahaha! Naturligtvis något som också jag lagt på hyllan, men jag blev, på den tiden, lite smickrad av att vara uppskattad för min insats, samtidigt som jag hade så roligt!

Filip och jag hade en "bilmatta" på golvet. Jag minns särskilt hur han med sin polisbil hämtade tjuvar ock körde dem till "Finkan". När det blev fullt i finkan så hade han en plan för att bli av med de återstående. Denna plan var ej så rumsren och  jag protesterade. Snabbt hittade han på en annan, i mina ögon, lika dålig grej, i tro att det skulle lugna mej.

 För det borde jag väl ändå fatta att om det är fullt i "Finkan" och det ständigt kommer nya tjuvar så får  man ta till de åtgärder som står till buds för att bli av med de som , (sorgligt nog), ej fick plats. Sättet att ordna detta på  blev, i viss mån, humanare när Filip förstod att jag inte kunde acceptera det första förfarandet.

Vi lekte mycket annat, läste sagor, lekte affär, var i lekparken.
Efter en tid hade KarlJohansskolan  blivit verklighet med rektor och lärare, en stor del av dem kom från Mikaelsskolan, som inte fick politikernas tillstånd att starta musikprofil ,vilket gjorde att  föräldrar och lärare själva tog tag i det hela.
 Nu har KarlJohansskolansskolan funnits i många år.
När det såsmåningom löst sig och värsta jobbet var gjort så kunde Elsemarie ägna sina barn mera tid och jag hade andra som behövde mig.
 Så blev en av Mikaelskolans lärare rektor och Elsemarie biträdande, på den nya skolan. Föräldrarna engagerade sig och satte till mycket av tid och intresse tillsammans med lärare och övriga anställda.
Prov i vissa färdigheter föregick elevintagningen och det blev en stor dag när skolan till slut stod klar för att ta emot de inskrivna eleverna.

 Då var det dags för Tobias att börja på samma fina Dagis, som hans syskon haft förmånen att få vara en del av.

Visst blev det så att jag även fortsättningsvis ryckte in när det behövdes.  Båda föräldrarna jobbade heltid, barnen  på dagis och jag hämtade ibland. Köpte en begagnad tvillingvagn för att med dess hjälp förenkla hemfärden något. Ofta hämtades de av pappa Lasse med bil, när han var på hemväg från jobbet.

På festen fanns arbetskamrater från de olika skolor där Elsemarie jobbat och många påminde om hennes skiftande egenskaper.och hennes målmedvetenhet. Där fanns  Gunnel, Karin och Liz från Grundskolan i Borensberg samt Skolpastor Lotta, som höll ett fint tal om de mellanstadieelever hon kom att träffa i skolan där.
 Jag har tidigare berättat om dessa energiska elever, som t.o.m. överraskade Lottas förväntningar, när hon första gången träffade dem. Lotta blev, under de åren hon varje vecka besökte skolan i Borensberg,  vän till vår familj och hälsade på hos oss för en kopp kaffe innan hon drog vidare. En vänskap som fortfarande består och som uppskattas av både mej, Elsemarie och Lasse. Lotta och hennes Hans finns där alltid  och är en stor tillgång för oss.

I dag är det söndag och vi har fått mycket regn, så efterlängtat! Stina åkte hem på förmiddagen. Jag erbjöd mig att hjälpa till, om jag behövdes, med återställelse av lokalen sedan gårdagen.
Jag hämtades och där fanns utöver familjen , Susanne, Charlotte och Lars. Alla jobbade på och skratten klingade.
Charlotte och jag följde med familjen hem, där det serverades nyinköpt Pizza, så god.

Efter att Tobias skjutsat hem mig,(så bra att han fick körkort precis innan födelsedagsfirandet) så somnade jag i fåtöljen och så snart jag avslutat bloggskrivandet ska jag lägga mig på riktigt och fortsätta sovandet.

Så är vecka 31 slut och nästa vecka blir det att ta upp Forntiden igen.
Innan jag avslutar ska jag berätta att jag i går efter att ha ätit en köttbit plötsligt märkte att en framtand fattades. Inte roligt! Hoppas bara att tandläkaren kan klara detta! I morgon ska jag ringa både tandläkare och sjukgymnast!

GodNatt, mina vänner! Sov Gott!  I går,efter festen åkte Ulla och Lennart till Arlanda för övernattning och i morse vidare för en semestertripp till Skottland.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar