"Morgonstund har guld i mund." Så lärde oss vår hulda moder, som hade både mjölkat bondens kor och hunnit med en del annat innan vi kom på benen. Skillnad förstås om det var vinter eller sommar.
Jag kom tidigt i säng i går kväll men inte har jag sett något guld utav att jag vaknade tidigt i morse.
Nej då! Tvärtom skulle man kunna säga. Ingen promenad, ingen träning, inget besök i affären. Inte ens plockat in i diskmaskinen. Några påringningar från mina barn. Några SMS från vänner.Kort besök av Tobias som av sin far fått i uppdrag att införskaffa något och placera in i min digitala , för mig rätt främmande värld.
Ingen kram i dag. "Akta dej mormor! Jag är förkyld!" OK! Då har jag den innestående till en annan dag!Tobias är mycket rädd om sin mormor och vill inte att jag ska bli sjuk och absolut inte att han skulle ha någon del i något sådant. För säkerhets skull bestämdes det att vänta med det digitala till en annan dag. Skönt så slapp jag belasta min hjärna med ytterligare lärdom.Börjar bli lite fullt och en aning rörigt nu.
Jag hade berättat att jag nyss ätit frukost och inte kände mig så bra i dag så det var inte svårt att bestämma sig för att avvakta! Så kunde jag åter lägga mig och sova en stund till.
Som ni vet så går vi här och småpratar lite om dagarna, Jesus och jag!
En del av er som läser detta om pratstunder med Jesus har också erfarenhet av detta. Andra tycker måhända att jag är lite "knäpp" men har överseende med mig för att jag är ju över 90 år.
Jo så kan tankarna möjligen gå.
Låt mig då få tala om att jag sedan mina tidigaste år fick lära mig att Jesus finns, att han älskar alla barnen på vår jord och oss andra också.Hade det jag lärde mig varit fantasier eller lögner så hade jag för länge sedan avslöjat det. Jag går inte på vad som helst, även om jag är "lite dum i huvudet."
Fast visst var det lite genant när jag hörde mina döttrar berätta för doktorn om att jag innan jag tar min medicin först noggrant läser i Bipacksedeln om eventuella biverkningar. Ett förstående leende kunde man se i den åldrande läkarens ansikte. Sedan sades några ord om motivation!
Med det nu sagda vill jag visa att jag talar sanning när jag säger att OM inte det jag lärde mig om Gud, Jesus och änglar när jag var barn vore sant så skulle jag naturligtvis inte ha fortsatt att tro på det i så många år.
Instämmer ännu en gång med pappan till "Emil i Lönneberga"som sa:"Ja ä inte dum på dä viset"
Vore det nu så att det bara vore att tro på det goda så vore det ju enkelt. SÅ enkelt är det inte. Vi har en förskräcklig fiende, som vi för krig emot. Den striden pågår ständigt men det kommer en dag då vi ska få se att det är Gud som har sista ordet och denna visshet gör att människor under årens lopp t.o.m. fått ge sina liv i den striden men som gjort det för Jesu namns skull för att de visste hur slutet kommer att bli.
I den stund vi tar emot Jesus som Herre i våra liv så får vi gemenskap med honom och vi är aldrig ensamma mer.
Nu plingade det i telefonen.En liten hälsning från Filip i London. Jo det var jag som skrev först.
Nu skulle jag ha skrivit lite om ett par tidigare inlägg som jag "hoppat över" men det här blev alldeles för långt så jag får göra som jag ofta gör, Ta det en annan gång.
Jag blev trött fast jag sovit mycket denna regntunga, underbara dag!
Vill dock meddela att min avsikt är att tömma min lilla fina tvättmaskin och hänga tvätten på balkongen. Frisk luft? Inte som i Onsala men ganska bra ändå! Sov Gott mina vänner! Gud är god , vill oss väl och väntar på vårt "ja" till hans kärlek och omsorg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar