En del dagar blir särskilt intressanta.
För tre år sedan kom en liten familj bestående av mamma, pappa och en liten son till Örebro som flyktingar. Genom att Elsemarie då var rektor på KomVux kom också jag såsmåningom i kontakt med dem.
Föräldrarna hade fått en fin utbildning vid Universitet i sitt hemland i Syrien och kom till vårt land för att som flyktingar börja ett nytt liv. Vi har hållit kontakten och det var glädjande att i dag då mamman var här på fika hon delgav mej hur glad hon var för Elsemarie och vad hon betytt för dem med sitt engagemang.
Mannen har fast heltidsjobb som montör på en stor firma och frun har också jobb men det avslutas om någon månad och hon var lite orolig för att hon ännu inte har nytt jobb. Eftersom hon, liksom jag tror på Gud så bad vi att Gud skulle leda till det rätta jobbet för henne.
De har en trevlig lägenhet. Sonen trivs i skolan och talar flytande svenska. Föräldrarna har lärt sig svenska genom hård träning.
I dag hade hon en bok, en svensk klassiker, som skulle analyseras och jag förstod att hon verkligen gav allt för att lyckas.
Jag har under årens lopp haft en del invandrare som mina vänner. Ambitiösa, villiga att lära. De
flesta ivriga att komma ut i arbetslivet så fort som möjligt.. Det är berikande att träffa folk från andra kulturer. Även att få ta del av deras vedermödor och sorg över att behöva leva långt borta från släkt och vänner de tidigare hade i sin närhet.
När vi ska träffas hos dem eller hos mej så har de så mycket med arbete och studier så det är ibland svårt för dem att få tiden att räcka till.
I dag råkade vår dotter Kerstin ringa precis när jag hade besök. Jag överlämnade luren till min vän som talade arabiska vilket också Kerstin i viss utsträckning gör. De pratade med varandra coh Kerstin fick fina vitsord av min vän Abeer, liksom hon fick av Kerstin för sin svenska.
Ytterligare ett trevligt besök fick jag av Tobias, som är min hjälpare i den digitala världen när hans bror Filip, som annars brukar stå till tjänst, är kvar i London ännu några veckor.
I dag har det varit ovanligt tyst med både SMS och telefon.
Jo, för all del, Sven ringde och frågade om jag behövde bullar. Han höll just på med att baka.
Eftersom jag fick bullar av Ulla i måndags så behövde jag inga.
Mina barn vet att jag börjar och ofta slutar min dag med kaffe och bullar och när jag nu blivit lite gammal så är jag ibland för trött för att baka och då ser de till att fylla på i mina förråd!.
Jag hade nog tänkt att beta av lite gammalt i kväll men inser att jag behöver sova.
Jag ligger ibland vaken på natten ett par timmar och sover igen det när det passar och så känns det nu. Sov Gott, mina vänner!
Jag såg i kväll på TV "Uppdrag Granskning". Inte så uppbyggligt. Kan ej hjälpa att fast jag endast var i tioårsåldern när det på 30-talet började mullra så smått ännu kan känna ett obehag vid minnet. Ett muller som stegrades och som jag under mina tidiga tonår under flera år, om än lite vid sidan om, växte upp med och sedan alla "efterdyningar" under många många år, som därpå följde.
både materiellt och ett fruktansvärt mänskligt lidande med död för oskyldiga människor i flera länder. Vi blev det land som kunde hjälpa många som då flydde undan våld och hot. Jag mår än i dag illa av att tänka på alla barn som skickades iväg utan sina föräldrar. Till Georgs föräldrahem kom en pojke i sexårsåldern, ensam liksom så många andra barn. Efter kriget skickades barnen tillbaka till om de hade någon familj att återvända till. Den pojke som bodde i Georgs familj hade det och förenades senare med sin familj i Finland,
Nu är det dags att sova under Guds beskydd. Skönt att veta att Gud finns och på Guds sida är vi många. Mot det onda! För det goda! Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar