 |
| Här står vi någonstans och inväntar bussen för nu ska det bli utflykt till Norge med "de lungsjukas förening",i vilken Georg blev medlem under sin sjukdomstid 1961. Fotot från källarvalven. Sven, Ulla Kerstin, Georg och Ruth.Så roligt vi hade!! |
Jag har så svårt att slänga saker. Inte bara för att "de kan vara bra att ha" utan också för att jag är en "historiemänniska". Har svårt med förändringar och vill hålla fast det gamla. Det blir då så att det ligger papper, böcker , brev, kort, pärmar och tidningsurklipp lite här och där förutom alla receptböcker i bokhyllan i köket. Ju fler år jag lever, ju mer hinner samlas.
Nu tog jag itu med de två översta hyllorna i dag och åtskilliga recept åkte i en papperskasse fvb till soptunnan. I morgon ska jag fortsätta innan jag går för att äta julbord i Immanuelskyrkan, dit jag varje år blir inbjuden av en vän.
Bäst att gå till år 1990 så det året också får sin avslutning. Jag skriver om ännu en dag i maj. Den 19e.
"Georg tidigt uppe och jag får kaffe på sängen, som vanligt."
Jag ringer Bernard, som fyller 10 år i dag. Ulla kommer framåt kvällen och vi gör tårtorna klara och fixar inför morgondagen, lysningsdagen."
Nu ska jag berätta lite ur minnet, utan dagbokshjälp. Georgs yngsta bror är bosatt i Holland. Trots att vi bott i huset i 8 år hade han aldrig varit hos oss. De tillfällen han var i Sverige gällde det oftast affärsresor förlagda till Stockholm eller Göteborg. Han brukade då ringa till Georg förutom att han alltid, som han gör än i dag, ringde på våra födelsedagar och på nyårsafton.
Denna lördag ringde han. "Hej, det är Elon. Jag är i Stockholm och skulle i morgon till Göteborg på ett affärsbesök, men har fått återbud. Jag har ju inte varit hos er sedan ni kom tillbaka till Örebro så nu passar jag på och kommer i morgon." Jag sa att vi har lysningsfest för Elsemarie och Lasse och att han var hjärtligt välkommen. Jo han och syskonen hade en present så han visste att bröllop stod för dörren. Elons besök skulle få bli en överraskning för Georg, bestämde vi.
Jag tar nu åter hjälp av dagboken, men låter minnesbilder utöver dagboken vara med. Bernards födelsedag skulle firas hos hans familj. Pappa Sven var ju i Jugoslavien, tråkigt nog, men väntades hem om ett par dagar. Märkligt nog följde inte Georg med till Bernard, något som förvånade mig.
Att han i stället följde med en granne för att gräva vid hans bygge i Pilängen gjorde mig misstänksam.
Var han så inställd på att hans dagar snart var räknade så han inte ville riskera att något skulle hända då jag eller andra i familjen var med om något oväntat skulle ske.
Kerstins man följde också med för att gräva och han har sedan sagt att han kände oro för Georg. Att hjärtat spökat lite visste han.På morgonen hade han kört Mikael till fotbollsträning och återigen kört på tvåans växel. Något som oroade.
Alltnog. Jonas var hos oss och följde med mej i bilen till Hovsta.
När Georg kommit hem klippte han gräset och kantklippte.
Han hade för vana att lägga sig på köksgolvet ibland när han var trött och då brukade han säga:" Väck mig om 10 minuter". Han blev pigg efter den lilla tuppluren.
Den här dagen låg han först på sin säng och vilade men kom ut till köksgolvet och sa:" Jag vill vara hos dej, nära dej!" Jag kunde inte, som jag brukade böja mig ner och pussa honom, på grund av mitt skadade ben. Han låg sina 10 minuter och vi tittade sedan på TV. Program "Notknäckarna". När det slutade 21.00 var han väldigt trött, kramade om mig och gick till vila. Ulla och jag var uppe mycket längre.
Grävningen, som han på dagen så gärna hjälpte till med, blev ej så långvarig. Jag anar att grannen hade sina farhågor beträffande Georgs hälsa och avslutade arbetet i förtid.
Nu sätter jag punkt för i kväll och går till vila. Återger några ord från en liten bok jag har i min ägo:
" NU är din stund på jorden. Störst av allt är kärleken."
Säger nu Sov Gott till er alla. "Herren är vår herde, oss ska intet fattas." Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar