fredag 12 december 2014

Fredag 12 december 2014. En slö dag, som alltid, när jag varit utsatt för luftombyte.

Så snabbt det går mellan fredagarna! Som vanligt när jag gjort en resa, lång eller kort, så blir jag trött dagen efter. Mycket finns att göra men på något vis rinner tiden bort.
Jag pratade med Bernard,hemmapappan, en kort stund.
 Fick därefter besök av Ulla. När hon kommer in genom dörren slår Isaks svans hur många slag som helst, alltid likadant. Han pussar och slickar henne omåttligt. Sedan lägger han sig ner i hennes knä och blundar. Jag måste skratta.
 Ulla och Lennart stöper, i god tid före jul, så vackra trearmade grenljus som de frikostigt ger till mig och syskonen. Nu får jag inte glömma att ge vidare till dessa och själv ska jag tända mitt eget och njuta.
Efter en stund kom Lennart. Vi fikade innan de skulle till Marieberg för julklappsköp.

I morgon är det Lucia i TV. Får se om jag tittar här hemma eller är så morgonpigg så jag delar upplevelsen med familjen på Holmgatan. Det ska bli oväder sägs det. Sådant kan också spela in, men visst är det roligt att sitta och fika med god lussekatt tillsammans med någon.
Jag är lyckligt lottad som har barn och barnbarn boende så nära så möjligheten finns.

Jag ringde i dag till Mariann, min tämligen nyfunna kusin i Västerås. Jag berättade om mitt besök på Stadsarkiv i går och att jag träffat Johanna, som också varit med och hälsat på hos Mariann och Håkan.

Nu ska jag se vilken buss jag kan åka med till Västerås för de måste få några julkakor. De är båda lite sjukliga och har hjälp i hemmet varje dag numera. Håkan ,isynnerhet , är en riktig kakälskare och jag brukar ha med mig kakor när jag hälsar på hos dem.  Vi trivs så gott tillsammans och försöker "pussla ihop" mormors liv så gott vi kan. Båda vet något som vi ej visste innan vi fick kontakt med varandra. Det känns bra att sitta där och prata om vår gemensamma mormor.

Inte borde jag vara sömnig så här tidigt, men för mej är det "dagen efter". Att en enda dags luftombyte kan betyda så mycket för mitt välbefinnande är en gåta.

Nu ska jag ringa mina syskon innan de somnar. Vi börjar bli gamla och kvällströtta alla fyra.
Så det är bara att säga GODNATT och avsluta med en vers ur psalm 49:" Det är sant att Jesus ser mig, fast Han själv osynlig är, vad som än i världen sker mig, hela tiden är han där." Nu sover vi gott och är tacksamma för att den osynlige är med oss, alltid.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar