 | ||
| Från "källarvalven" kommer detta foto, som en god vän sände oss, tillsammans med några så väl valda ord, att jag anser det förmätet att återge dem. Tror att fotot är från Ullas och Lennarts bröllop 1974. |
Elsemarie kom infarande med en radio eftersom min hade gjort sitt och de hade en annan att använda.
Den jag nu fick fungerar så jag kan spela CD. Den gamla strejkade där. Nu blir det julmusik i köket.
"Mamma, jag orkar inte läsa din blogg," sa hon. Senare SMSade hon:" Jag åkte hem och grät och grät. Jag trodde att jag bearbetat klart min sorg efter pappa, men jag har nog inte det."
Lite senare kom barnbarnet Fredrik med sin Anna ,Johannes och Lovin, fina killar, för att klä min julgran. Det har blivit tradition att de sköter granens på och avklädning och jag är så nöjd med att få den hjälpen. Dessutom besitter Anna en beundransvärd förmåga att "få till det" när vi andra står handfallna. I alla fall jag!
Egentligen gick jag ner i källaren för att leta efter ett visst foto men fann det här i stället och tänkte att då får det bli så. För mig är det ett dilemma att jag tagit foto med vanlig kamera, diabilder och filmat och sedan inte hållit koll.
Nu är det dags att gå till 90talet och den 20 maj. Jag återger från min dagbok.
"Georg och jag åkte till Växus och köpte fyra vita stolar med dynor till trädgården.
Hem och såg TVgudstjänst från Livets Ord. (Om jag minns rätt så var det nog den första förmiddagsgudstjänsten i TV för deras del.) Predikan enkel och klar. Mycket sång. Ulla är kvar och hjälper till med maten. Jag gör potatisgratäng. Den stora ovala räcker till 8 personer. På bröllopet kommer det att finnas 130 gäster och 15 personal. Det blir 20 formar i den storleken.
Just som vi skulle börja äta kom Elon.Vilken överraskning! Georg som inte visste något om detta blev extra glad. Det var ett tag sedan han träffade sin bror.
Det kom ett stort antal vänner till det blivande brudparet och allt gick väl i lås. Kakor hade jag bakat i god tid. Det blev en trevlig eftermiddag." Så långt dagboken. Nu tar jag till mitt minne från den dagen då det ännu funkade.
Före TVgudstjänsten hissade Georg flaggan. För honom, som hissat flaggor ett otal gånger på alla läger där han varit lägerchef, var det alltid lika högtidligt och han följde strikt varje regel. Den här dagen var Kerstins pojkar och grannpojkarna med. Jag vet att jag fotograferade på något av mina tre sätt men kan inte hitta det fotot, som jag alltså hade hoppats få med på denna blogg.
Elsemarie hade på förmiddagen varit hos sin väninnas mamma och hämtat sin brudklänning, som den duktiga sömmerskan sytt och gav Elsemarie som lysningspresent. Vilken present! Så mycket arbete som lagts ned på denna vackra klänning. Elsemarie gömde den i ett låst rum. Ingen skulle få se den före den stora dagen.
Gäster kom och gick hela eftermiddagen. Eftersom Georgs bror aldrig tidigare varit i villan så tog Georg honom med till övervåningen för att visa hela huset.
Elon skulle vidare mot Göteborg och föreslog att han kunde skjutsa Georg till det tåg han skulle åka med till Linköping.
När Georg skulle säga adjö till Elsemarie sa hon plötsligt:" Pappa kom ska jag visa dej något." Så fick pappa, innan han åkte iväg, se den fina klänningen och beundra den.
Georg hade blivit ombedd att vara reseledare åt några få från Uppsala Universitet i mitten av juni. Frikyrkliga Studieförbundet hade inte längre egen resebyrå men ordnade ändå resor för grupper emellanåt och Georg var ibland ute med sådana.
Den här gången var det den resebyrå som "tagit över" efter Studieförbundet som bad Georg att ta den här resan åt dem. Jag tror det bara rörde sig om högst 10 personer. Jag vill minnas att dessa var några "höjdare" och Georg såg intresserad fram mot de där dagarna.
Den lilla gruppen skulle komma hem fredagskvällen 15 juni. För att Georg skulle hinna hem till bröllopet.på lördagen så hade han bestämt sig för minsta möjliga packning. Antalet resdagar var ej heller så många. Med allt i handbagaget skulle han snabbt hinna byta plan för att hinna till Örebro eller Katrineholm, minns ej nu den detaljen. Han hade tänkt igenom allt. Jag var aldrig orolig när det gällde hans myckna resande. Han var rutinerad.
Nu återgår jag till dagboken där det står:" Jag var så trött när kvällen kom men glad att allt gått i lås."
Nu avslutar jag åter min blogg med en psalmvers:"Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst evad som kommer på. Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig ett fadershjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag. GodNatt alla bloggläsare. Gud är god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar