Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.
Dagen blev bra. Fotografierna på kökshyllan fick byta plats med tomtarna, som står på vinden större delen av året. Nu är alla fjorton barnbarnen nedlagda i tomtekartongen och ska i stället för tomtarna vistas på vinden till slutet av januari.
Mysigt med tomtar på en hylla och julkrubban med Jesusbarnet på en annan.
Julgranen står på sin plats och väntar på att få ljus och pynt. Enligt tradition kommer numera barnbarnets fru Anna med deras två pojkar och tar hand om den detaljen. Mysigt det också!
Eftermiddagsfika med väninnan, som ringde i går. Så roligt med spontana besök!
Nu till år 1990 och onsdagen den 16 maj. Återger ur dagboken:" I dag städar jag till morgondagens besök då Jehuda Fikler och två till ska bo över till torsdagen. Går ner i källaren med några krukväxter på en bricka. Missar sista trappsteget och blir liggande bland växter och jord. Så hemskt!
Ringde till Ulla i Hjortkvarn. Hon kom, Lennart också. De städade allt utom badrum och kök, som jag ansåg att jag skulle klara själv. Jag ringde och fixade härbärge åt två nattgäster. Lotta Berntsson lovade ta hand om dessa. Foten värkte och på kvällen var jag tvungen att åka till Akuten. Ajajaj! Tiden!
Fick medicin och stödstrumpa. Kerstin och Ulla hjälpte mig. Tack Gud-ingen skelettskada. "Bara" ledbandsskada, men så foten värkte! Blev sjukskriven."
Nu skriver jag utan hjälp av dagboken.
Det var så att Georg, som på Frikyrkliga Studieförbundet i Linköping, hade tjänsten som distriktsstudieledare, av Örebroavdelningen hade blivit ombedd att vara med och hälsa "välkommen" när en kör och orkester från Jerusalem skulle ha konsert i Örebro på torsdagen. Eftersom kören och framförallt dess ledare Jehuda, ej var okända för Georg, som många gånger träffat dem i Jerusalem så ansågs det vara lämpligt. Naturligt var då att ledaren skulle bo över hos oss.
Jag fortsätter min berättelse i nästa inlägg då jag förhoppningsvis inte är så sömnig, som just nu!
Lika bra att jag säger Godnatt alla bloggläsare! Gud är en god Gud! Han har också i dag stått vid min sida och hjälpt med allt! Nu får vi allt vara med och be för vår Riksdag och Regering efter gårdagens bekymmer, förorsakat av ett parti, som tagit som sin största uppgift att stoppa invandringen till vårt land. Skrämmande! Människor, stora och små, flyr för att klara sina liv.
Gud, hjälp så att vi ej blir så egoistiska att vi sluter vår hand.
Just nu minns jag en väggbonad hemma hos min farmor:"Må ej din hand så hårdna uti striden, att den till bön ej knäpps då dag är liden!"
Nu knäpper jag mina händer till aftonbön och ber för de som flyr för att rädda sina liv! Ber för vårt land, för de som styr och ställer och för mig själv att jag må finnas till DÄR jag behövs, NÄR det behövs! Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar