Torsdag 20 november 2014. Vad månde bliva?

Så sitter jag här igen. Det har gått många dagar sedan Linn fick iväg en blogg åt mej. Den sista före modembytet. I går skulle det nya börja. Icke. I dag fick jag hjälp av Lasse, men inte hjälpte det för att det trådlösa skulle funka. Nu går datorn på gamla sättet. Skrivaren är trådlös men den funkar inte alls i kväll. Nu haltar jag mig fram med en liten blogg i alla fall. Har ju mycket att ta ifatt.

Ska dra ihop lite efter 9 november då den senaste lämnade Linns dator efter min diktamen.
Vi hade då kommit hem från de intressanta dagarna på Gräddö. Mamma nämnde aldrig detta namn. Bara att hon och hennes lillebror var med till båten, som förde föräldrarna till Stockholm och polisen där fått order att möta vid båten och anhålla föräldrarna. Mamma berättade yttrerst lite om åren i Stockholm och besöken på Gräddö hos farföräldrarna.

Den 14 november kom vår syster Stina till Örebro på väg till Uppsala där hon skulle fira sin 80årsdag 19 november hos dotter med familj.
Den 15 november var en lördag och vi tre systrar handlade på Maxi och på kvällen åt vi surströmming, som vi missat tidigare detta år.
Söndagen var det konsert i Nikolaikyrkan med Örebro kammarkör, kl.18.00. Då var vi där och lyssnade till Requiem for Peace. Kompositören, Larry Nickel var på plats. Allt var så mäktigt!

När det var slut gick vi ut genom en annan dörr än vi kommit in. Av någon anledning missade Stina att det var en lång trappa framför henne.  Efter att ha stigit över en tröskel, trodde hon att hon var på fast mark, ramlade nedför alla trappstegen, 7 st, och bröt armen. Ulla körde oss till Akuten. Efter flera övertalningar fick jag henne till slut att lämna oss och åka hem. Klockan var då halv tio och hon bor 50 kilometer från Örebro. Armbrottet var komplicerat och fjärran var tankarna på att åka till Uppsala.
Dagen därpå hämtades hon och bilen av dottern för att köras hem till Figeholm. Så det kan bli!
Nu blir det operation i Västervik på måndag och vi hoppas och tror att allt ska gå bra! Skönt ändå att det ej gick värre. Man tänker på hur det kunde ha blivit!
Skönt nog har hon många vänner som ställer upp och hjälper henne.

I dag har jag haft besök av barnbarn med liten dotter.SÅ roligt!
Det känns lite konstigt att börja blogga igen men jag kommer väl in i mönstret såsmåningom. Hoppas att det trådlösa ska fungera och att skrivaren ska komma igång! Det är mycket med det här jordiska! Särskilt besvärligt när man inte fattar hur det funkar.
I alla fall säger jag Godnatt och önskar er alla God sömn! Tack gode Gud för dagen som gått och att jag mår så bra! Amen!