 |
| Våra vänner Abdullah och Noah med dottern Shireen.De två bröderna har flyttat till andra länder för utbildning. Fotot från år 1986. Nu är Shireen gift och är mamma. |
Tobias spelar fotboll varje dag och föräldrarna engagerade så det passade bra att de åt lunch hos mej i dag mellan två matcher. Att det kan vara så roligt att spela fotboll! Ögonen lyser på Tobias.
Till den där Makloubehn . Det började med att jag i frysen i går upptäckte en stor påse lammkött, inköpt i somras. Men så bra! Då kunde jag göra Makloubeh. Så gott! Tänkte inte på att jag faktiskt är ensam. Vem skulle jag dela all denna mat med? Tobias och hans föräldrar föredrog kycklingfile. Det fanns också i frysen så de kunde få som de önskade. Ringde Kerstin. Hon och mannen är ju vana vid arabisk mat och om de bjöd sina söner med familjer så borde väl maten ta slut. Både maken och sönernas familjer hade andra planer. Det slutade med att Kerstin kom ,åt och tog en liten låda mat med hem. Resten står nu på altan och min svenske måndagslunchgäst har nu inget val.
Jag minns när jag år 1970, i november, första gången var med Georg i Jerusalem, i samband med att Frikyrkliga Studieförbundet startat sin reseverksamhet och hade etablerat kontakter med en Turistbyrå där.
Vi blev av denna, tillsammans med två arabiska, kristna guider med fruar samt de två cheferna med fruar, bjudna till en restaurang utanför stan en kväll. Det finns något , som heter homos, som man äter tillsammans med bröd,som jag nu åt för första gången och som alltsedan dess varit en favoriträtt.
Jag åt och njöt tills en av guidefruarna gjorde mig uppmärksam på att inte äta så mycket för "det kommer mera mat." Något jag just då ej funderade över.
Servitrisen kom så med det största fat jag någonsin skådat. Där fanns denna superba maträtt Makloubeh. Sorry, men jag försäkrar att mitt försök i dag inte kom i närheten av den vi fick på restaurangen. Tillsammans med läckra grönsaker blev det en smakupplevelse, utöver det vanliga.
Vi fick så mycket gott denna vecka när vi reste omkring i landet med en guide. Georg hade ju en del att lära i början. Han fick senare guidelicens och skötte själv om guidningen på sina resor.
Men se hur jag fladdrar iväg. Tror att fotot där Noah stjälper upp sin goda Makloubeh har en del i detta.
Sedan mina matgäster gått fick jag fikagäst av en väninna, som jag ej träffat på lång tid. Så glad jag blev!
Nu betar jag av lite från dagboken och april månad år 1990.
1 april. Söndag.Georg och jag fikar med Mattias och Magnus sedan de burit klart tidningarna. Ser TVgudstjänsten. Diskuterar bröllopsinbjudan. Till Katrineholm och Floda på jazzkonsert i fullsatt kyrka.
Maria och Sven, Bernard och Kristin kom också dit.Vilken konsert!
Jag skjutsar Georg till tåget. Vi andra blir bjudna på te och mackor av Elsemarie och Lasse.
Kristin åker med mig så Bernard kan ligga på hela sätet i deras bil. Han har huvudvärk.
3 april. Tandläkaren 8.00 Sedan kom Ulla, Emil, Jonas och Kristian. Åt tillsammans med Lennart här. På kvällen besök från NBV ang Studiecirkel.
4 april. Inga, kvinnan från Finspång, som varit med oss i Palmbohult på kvällarna där, hade anmält sig till dop. Hon skulle snart avsluta sina socionomstudier och ville absolut bli döpt innan hon lämnade Örebro. Denna kväll kom hon hem till mig, helt upprörd, sedan hon haft besök av Jehovas Vittnen, haft en hemsk dröm på natten och efter det beslutat att hon ej skulle döpas. Jag visste ju om J.V.s taktik, men litade på att Gud skulle fortsätta det verk han påbörjat i Ingas liv. Hon hade tagit emot Jesus som sin personlige frälsare och detta skulle inte Jehovas Vittnen ändra på. Jag sa inte mycket till Inga men vi i Palmbohultsgruppen bad för henne. Pr telefon nådde jag flera av dem.
Nästa dag var allt förändrat. Strålande glad följde Inga med till Palmbohult, Berättade för vännerna att hon skulle döpas den 2 maj. Sjöng "Jag har beslutat att följa Jesus" och "O jag vill bära ditt budskap, Herre" i bilen på vägen hem. Sedan står det att jag hämtat en cykel åt Fredrik. Det gick åt en del cyklar åt alla pojkar. Ibland gick de sönder, ibland blev de stulna.
Ja nu hann jag bara avsluta dag 5 på april men jag fortsätter med att återge mina dagboksanteckningar ganska detaljerade ännu ett tag.
Nu tar jag kväll. Har bakat bullar och ska plocka ner dem för att ta med till Marklyckans Servicehus i morgon förmiddag, där en av våra "kyrkor" bjuder på sång, musik och kaffe varje måndag.
Gud med oss alla! Sov Gott! Är så tacksam för att Kerstin gav mig mycket praktisk hjälp i dag, innan hon gick hem. Så förändrat livet blir när man blir gammal!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar