Visst tog barnbarnet häromdagen ner advents och julgrejor från vinden, men fick i dag se att ljusstakarna( som ju är allra viktigast) hade blivit kvar däruppe. Jag måste ha ner dem!
Men hur jag slet och drog i kroken som, höll vindsluckan, så var det omöjligt att rubba den.
Det är bl.a. vid sådana tillfällen man inser att en man i huset fattas.
OK! Jag bestämde mig för att antingen gå till träning eller att gå till "min" kyrka, Filadelfia på RPGmöte med adventskaffe, mycket sång samt tal av prästen Moni Höglund. Jag valde kyrkan. Tog Färdtjänst dit. Hemma var jag så frustrerad av att jag inte kom någon vart med mina adventsförberedelser. Att nu komma till kyrkan, träffa vänner, lyssna till fin sång och musik, dricka kaffe med lussekatter, pepparkaka och en bit helt ljuvlig fruktkaka och så få lyssna till Moni som var pastor i Immanuelskyrkan på den tiden jag tillhörde den församlingen, var perfekt!
Moni berättade om sitt liv, som åttonde barnet av nio i en lantbrukarfamilj i Örmon. Eftersom vi några år bodde i Borensberg, ett par mil därifrån hörde det till att vi ibland besökte församlingen där Monis föräldrar var den fasta punkten. Jag minns när hennes far, alltför tidigt, som vi tyckte, omkom i en älgolycka.Ett hårt slag för familjen. Men så länge vi lever på denna jord så drabbas vi alla av svårigheter men det stora är att GUD är med i allt och bär oss över djupen.Det är så det är.
Hon berättade om Guds ledning, steg för steg, i hennes liv och nu senast att hon som varit frikyrkopastor nu är präst i Svenska Kyrkan. Jag älskar att höra om hur Gud leder i det tysta, i vårt inre, utan buller och bång. Han bara finns där med sin milda röst, ibland genom situationer som möter oss.
När vi litar på Gud så ser vi, kanske först när lång tid förflutit, att Han var där. Att det där och det där ingick i Guds plan för vår fortsatta vandring.
Gud sviker aldrig, som jag brukar säga. Intressant att höra hur Gud också talat till Moni genom andra människor för att visa henne den väg hon skulle vandra.
Förmodligen har de flesta av mina bloggläsare sett och hört Moni i olika TVutsändningar både före och efter "prästadömet." Att hon dessutom poängterar varje människas lika värde, något hon, liksom jag, fått med från våra hem där vi som barn fick vara med och se hur hemmets dörr alltid stod öppen för alla, utan åtskillnad, gav extra tyngd åt hennes livsberättelse. Nu gör hon en god insats i OPkyrkan dit Gud ledde henne till tjänst. Hurra, Gud säger det inom mej!
När jag kom hem ringde jag dottern, som bor nära och frågade om jag möjligen i morgon kunde få hjälp med vindsluckan. Ett par timmar senare ringde det på dörren. Där stod de, dottern med sonen. Nu gick det undan ska jag säga. Ljusstakarna snart på plats. Sista köksgardinen likaså. Vilken hjälp! Snabb och effektiv!
Med denna hälsning från dag som svunnit säger jag GodNatt och återkommer till år 1990 i nästa inlägg.
" Guds frid, som övergår allt förstånd, bevare våra tankar i Kristus, Jesus! Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar