Om man beställt kommunal städhjälp till klockan 11, vaknar med huvudvärk, ringer återbud till städning, bestämmer sig för att vara sjuk och sängliggandes hela dagen, ändå tar sig ur sängen och intar det sedvanliga morgonkaffet, får på sig kläderna, känner sig lite bättre och det ringer på dörren. Vad gör man då?
Jo.då öppnar man och där står Annelie, som lovat titta in efter jobbet denna dag. Annelie har varit min vän i ca 35 år och är så älskad. Att hon kom åter från Malmö är för mig en källa till glädje.
Ut i köket gick hon, tittade på golvet med orden:"Var har du dammsugaren?" Medan kaffebryggaren gjorde sitt så blev kök och hall dammsugade, köksgolvet tvättat och så kunde vi sätta oss i vardagsrummet och fika. Så fick jag i alla fall hjälp med städningen. Så kommer min fina Ricardo och städar nästa gång jag kallar på honom. Han har hjälpt mig i flera år för det där med golven tycker jag är så jobbigt.
Nästa gång det ringde på dörren var det Markus, som kom.
Markus och jag pratade i dag, som så ofta förr om vår gemensamma gudstro. Han har en del synpunkter, som jag tar till mig och tänker vidare på. Han berättade intressanta erfarenheter om sina gudsupplevelser.
Jag kan aldrig upphöra att förvånas över vilken fantastisk Gud vi har. Med intresse för varenda människa och han hanterar oss, var och en, på ett speciellt sätt. Det sätt, som passar för just den människa som han är engagerad i just då. Egentligen, tänker jag, så har det väl bara att göra med vår vilja. Allt är redan gjort genom Jesu försoningsdöd och hans uppståndelse. Så what?
Under dagens lopp kände jag mig allt bättre men arbetslusten, som jag väntat på, kom inte. Undrar vart den tog vägen? Hur ska jag hitta den igen?
I morgon kommer Kerstin, Ulla och Annelie hit för att hjälpa till med att sortera bort onödiga grejer, som jag samlat på mig under årens lopp.
Något som jag funderat på i 20 år men aldrig kommit igång med. Flickorna har varit här förut och jag märker att det är roligare när jag har sällskap.
Inte för jag vet om det har med åldern att göra men vad jag saknar i mitt liv är det där, som jag kunde uppleva tidigare i livet, att vakna på morgonen och med glädje möta den nya dagen, full av energi att med glädje ta itu med dagens sysslor.
I ärlighetens namn får jag säga, att jag, numera, tar på morgonrocken, tar god tid på mig med fika och andaktsstund, somnar ibland en stund i fåtöljen och börjar komma igång framåt lunchtid. Jag gillar't inte!
Visst det finns något som heter disciplin, ett ord ,som vår moder både sa och levde efter! Jag ska nog se om det går att lite grand bättra mig och leva lite mer efter detta ord.
Efter hostan, som började för två veckor sedan,eller mera. och som följdes av stor trötthet, så har jag tänkt att "bara förkylningen är över", så ordnar sig det övriga. Överhuvudtaget så inväntar jag mer av ork.
"HUR kan man tänka så när man är så gammal", sa en mig närstående, en gång, när en moder hade uttryckt sig på det viset. Men återigen: Om man i huvudet VILL och så inte orken hänger med blir det "fel med balansen", som min vän GunBritt så klokt säger och som jag försöker inse är rätt resonerat.
Men nu, mina vänner, är det dags att sova igen. Jag sov så gott förra natten och låg ej vaken och grubblade. Jag är glad, tacksam och nöjd med beslut jag fattat och ser fram mot morgondagen då jag får både hjälp och sällskap.
Nu säger jag GODNATT till er mina trogna bloggläsare. Det är roligare att skriva när man vet att någon läser det man skriver. I morgon ska solen skina för det har de sagt på TV och nu för tiden stämmer det oftast vad de har sagt. I min barndom lyssnade vi till Väderleksrapporten i radion och det stämde ibland, det de sa, ibland inte. Nu ser vi fram mot sommaren,igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar