Den här dagen är en stor dag för mej och mina syskon. Vår bror, Helge snart 94år brukar ringa sina systrar på mammas födelsedag. I dag ringde jag honom och fick då i uppdrag att ringa mina systrar och hälsa från honom att han nu bestämt sig för att avsluta denna sedvänja, som han hållit fast vid i så många år. Nu tar vi småsystrar vid. Han mår så bra,vår bror, och ska denna vecka ta bussen till Oskarshamn för att hälsa på "lillasyster" och vänner i Figeholm.
Hade varit roligt att vara med där. Det har ryktats om att Näktergalen har anlänt till Högskulla.
Så ofta det varit möjligt och så länge mamma levde, har vi syskon med familjer träffats i Figeholm den 16 maj. Visst har det hänt att det varit kyligt men Näktergalen har alltid känt på sig att till mammas födelsedag gällde det att slå sina första drillar.
Jag minns hur vi stod utanför mammas hus och lyssnade på kvällarna. I "Hulta" plockade vi liljekonvaljer och gullvivor. En krans av gullvivor kring mammas kaffekopp på födelsedagen hörde till.
När mamma fyllde 54 år hade pappa slutat sin stund på jorden. En tuff tid följde. Vill minnas att pappa under sin ganska långa sjukdomstid hade en till två kronor om dagen.
Mamma tvättade rockar åt Konsumpersonalen, hjälpte bonden med skördearbete och mjölkning av korna, städade åt folk i samhället, vävde mattor och sålde, hyrde ut rum till semesterfirare. Kort sagt:Hon slet och arbetade för nästan ingenting men generös till tusen och Gud välsignade henne med ett förnöjsamt sinne och god hälsa (mestadels), klar i huvudet till sitt sista andetag och en tro på Gud, som bar genom allt. Ställde upp för andra människor, barn och vuxna.
Kan ej hjälpa att det faller ett par tårar utför mina kinder när jag tänker på vad det kan bli av ett ensamkommande barn utan någon som helst vetskap om anhöriga, inte ha möjlighet att få utveckla sina talanger, men arbeta hårt från tidiga år.
Har många gånger tänkt på mamma,som växte upp utan kärlek och hennes tillit till Gud, som hon lärde genom att vara trogen elev i söndagsskolan, där hon fick lära sig att bedja till någon som alltid såg henne och brydde sig. När hon ,15 år gammal, måste sluta söndagsskolan för att korna skulle mjölkas just den tid då söndagsskolan pågick, grät hon.
Att sedan följa henne och se hur en gudfruktig godsägarfru tog hand om både mamma och pappa, hur hon bad för dem och sedermera för oss syskon och hur mamma och pappa tog emot Jesus och blev hans tillhörighet, det är så stort och jag tackar Gud för Tant Östling i Hasselås, som haft avgörande betydelse för hela vår familj. I Hasselås hade vi, som barn vår trygghet och jag kan när som helst se huset, deras vuxna barn och minnas allt roligt vi där upplevde.
Säg inte till mej att det var en slump det som hände mamma och pappa och oss syskon.
Nej! Jag ser Guds fantastiska omsorg om en liten ensamkommande stockholmsflicka och vilka konsekvenser det fick på många sätt för oss som familj!
Ett liv tillsammans med Gud är ett intressant liv att leva.
Dagen tar slut. Jag har bakat bullar, gjort kålpudding, som jag delade med andra hungriga och är nu tacksam för att jag har en skön säng.
Ett SMS från en kille i Göteborg gjorde mig nyss så glad. Suger åt mig allt gott! Älskade ungar, som aldrig blir för stora för en farmor och mormor. På lördag får jag besök av barnbarnsbarn! SÅ roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar