Så går dagen mot sitt slut. En solig och vacker lördag också i dag. (Ska bli slut på det nu säger TV)
Benjamin kom till fika och lunch, som vi avtalat. Det var ett tag sedan vi träffades. Att prata med Benjamin är så intressant. Han är så fin, den killen. Vi träffades från början hos min syster, då han jobbade i hennes hemtjänstgrupp. Han kom ursprungligen från Sierra Leone. Flydde kriget först till ett grannland, sedermera kom han till Sverige. Till Örebro? Nej till Dorotea! Hoppsan!! ( sa jag!)
I dag hade vi gott om tid och han berättade om hur han var bortadopterad redan innan han föddes.
Att hans biologiska mor var analfabet. Vilket bra hem han kom till. Han gick i en skola som Metodistkyrkan var huvudman för. Han gick också i en Bibelskola.
När han kom till Dorotea sökte han upp en kyrka och träffade andra flyktingar, blev frälst och döptes i kyrkan.
Kom till Örebro där han och jag nu tillhör samma församling. Han ska bli sjuksköterska och både jobbar och studerar för han vill inte ta studielån. Jag är verkligen imponerad av honom. Jag frågade om han träffat sin biologiska mamma någon gång. En gång då han var 14 år men de kunde ej konversera för de talade ej samma språk. Mamman kunde inte engelska utan bara det språk de talade i Sierra Leone. Benjamin engelska och det språk som talades i det grannland där han gick i skolan.
Om han fick någon i sällskap skulle han gärna åka dit och träffa sin mamma men inte ensam!
Det är fortfarande oroligt i hans ursprungliga hemland.
Vi åt lunch tillsammans och han lovade att snart komma tillbaka. I kväll är han i kyrkan på möte då där är konsert och man samlar in pengar till en skola i Nepal, där två av våra församlingsmedlemmar har arbetat och båda "brinner" för det landet och dess folk. Jag är ej ännu så bra att jag ger mig ut.
Ska dock berätta att i dag kom Ulla och Lennart på ett kort besök på väg hem från ett barnvaktsuppdrag hos tvillingarna, snart 1½ år gamla medan deras två äldre syskon firade storebror Antons 5-årskalas med hans förskolekompisar som inbjudna gäster.
Att jag fick besök var något jag önskat. Ulla tog hand om köket; som vanligt. Lennart och jag gick till komposttunnan där den finaste matjord grävdes fram. Jag silade och jorden hamnade i skottkärran.
Nu ska balkonglådor och blomkrukor få del av den näringsrika jorden.
En vindruva omplanterades. Jag orkar ej som förr så jag är glad över att få hjälp av familjen.
Vårstädning av trädgården är nu beställd och allt ska bli så fint. AJAJAJ! Maskrosorna är redan stora och fina. Lyser som solen där de tittar fram lite överallt. Att rensa bort dem såg jag tidigare som ett nöje men jag kan ärligt säga att det nöjet blundar jag numera för.
I dag ringde min syster och jag blev så glad över att få höra hennes röst igen. Oftast är det bara telefonsvararen man hör när man ringer till henne.
Tidigare bodde vi ganska nära varandra och jag kunde ta en promenad dit och ta en fika. Sedan hon flyttat är det lite mer besvärligt. Särskilt då det är svårt att få svar på telefon och man ej säkert vet om det är andra aktiviteter på gång där hon nu bor.
Facebook är ganska roligt. I dag står det att jag har minnen sedan ett år tillbaka då jag just i dag , 6 maj,tillsammans med Kerstin, Ulla och Elsemarie reste från Örebro Flygplats direkt till Mallorca. Det var tider det! SÅ roligt vi hade och så skönt!!
Kanske var det den påminnelsen som i dag på eftermiddagen gjorde att det kändes som om jag plötsligt var helt frisk. Eller vad det för att jag kom igång med lite trädgårdsjobb tillsammans med Lennart??
Hur som helst så kom en känsla av välbehag över mej och jag tolkade det som så att förkylningen nu är övervunnen. Tack för det, gode Gud! Låt det fortsätta i morgon också! Jag VILL vara frisk!
I går blev jag lovad en påse kycklingben, som jag skulle tillaga och bjuda på i morgon men det har nog blivit förhinder. Kanske någon ännu är ute och jagar kycklingarna då jag ej sett till några kycklingben. Vi tar det en annan dag när benen är på plats. Jag har gott om mat i frysen!
I naturen har det fullkomligt exploderat de senaste tre dagarna i den goa värmen.
Den här tiden är helt underbar. Att se allt förändras. Människorna påverkas också!
Ska köpa några sättpotatis till lådan i trädgården. Jag gillar inte att se jord där inget växer. Eller där det bara växer ogräs.
Minns första året på förra stället där vi hade ett ganska stort växthus och jag tyckte att det spelade väl ingen roll om det stod där utan någon växtlighet.
Detta hände dock bara det första året! Att komma in där och se allt torrt och öde var så deprimerande.
De kommande 11 åren växte det både gurkor och tomater mm och inom några år en stor vinstock som gav de finaste vindruvor. Jag minns att jag ibland satte mig på en stol i växthuset bara för att känna hur det luktade när allt frodades där inne. Nu har jag inget växthus men gläds över att se några potatisar växa upp ur jorden. Någonstans!
Innan jag avslutar ska jag berätta att Elsemarie är på skolträff i Borensberg i dag. Låter så kul. Jag har tidigare berättat om de där speciella ungarna, för vilka ingenting var omöjligt. En av dem har kommit hem från Amerika, där hon numera är bosatt, för att få vara med på festen. (Kombinerar så klart med familjeträff) Hoppas att Elsemarie får en stund över i morgon så hon hinner berätta för mig för jag är faktiskt högst intresserad av detta evenemang. Dels arbetade jag som lärare på den skolan en tid, dels så var vi föräldrar så otroligt engagerade i deras framfart. Det var aldrig tid för eftertanke . Det var tanke och handling som gällde bland både föräldrar och elever. Lärarna var med på noterna, vilket betydde oerhört mycket.
Nu är dagen slut och jag älskar att sova. GodNatt mina kära bloggläsare. Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar