Söndag 2 oktober 2016. Vilken konstig dag det blev.

Här sitter Bertil Nordström bland sina vackra rosor.

En del dagar vill jag bara "hoppa över". Det här är en sådan dag. Så jag gör det. "Hoppar över".Nej inte framåt. Jag hoppar bakåt. Till forntiden, som jag ännu inte är färdig med. Om dagens strul på flera sätt går ändå ej att ge en rätt bild av, så nu börjar jag med forntiden där jag slutade förra gången det begav sig.

År 1995. Augusti 14.Måndag. Fick i en tidning se att min vän Bertil Nordström avlidit. Jag skulle varit där för ett par veckor sedan men något kom emellan. Nu finns jag här med många minnen. Han var trädgårdskonsulent och var känd i staden. När vi bodde på Eklundavägen hade vi nära till varandra och han tittade ibland in för en kopp kaffe. Han lärde mig att ympa, han gav mig den första plantan till de så oerhört goda, gröna vindruvor, som jag sedan har givit bort ett otal skott utav. SÅ många vinstockar det finns både i Örebro och på andra platser, som har den där kvisten som han av misstag hade råkat bryta av, som sitt upphov.

 " Vill du ha den här", sa han och höll fram en liten plasthink med den avbrutna lilla grenen i. På garageväggen fanns redan blå druvor när vi köpte huset år 1982. De var planterade av Nordström långt före vår tid i villan.
De gröna, av vilka han hade en jättestor vinstock som klättrade uppför väggen på hans villa, är dock mycket godare så det är dessa som jag fortsatt  att värna om. Så roligt att så många fått njuta av druvor från den ringa begynnelsen.
 Bertil ordnade med trädklippningskurser i stan, varje år, så länge han orkade. Han var en ivrig förespråkare vad gäller komposter och tog vara på grenar som klipptes.
Dessa malde han i en kompostkvarn och på grund av hans undervisning var det en och annan, som köpte sådana kvarnar.Också jag. Den användes i många år men nu låter jag ris och grenar bli bortkörda, fast ibland har jag lust att ta fram den gamla kvarnen. Fliset hamnade i komposten och gav fin jord.
 Att ha Bertil som granne gjorde att jag fick hjälp och många goda råd ang "det gröna livet". Tyvärr har jag glömt det mesta men det händer att jag tar fram anteckningar från den gamla, goda tiden och påminner mig.
Vad gäller kvarnen så dånade den betänkligt och min nuvarande närmsta granne är tacksam för att slippa det väsen den förde.

Denna dag, 14 augusti, blev en sorgens dag för familjen Sjöberg och även för mig.
Doris, min älskade väninna avslutade sin stund på jorden. Hon hade lång tid varit sjuk och jag har tidigare berättat om detta. Doris frånfälle gjorde mig så ledsen även om hennes tillstånd de båda senaste åren gjorde att vi ej kunde fortsätta vår gemenskap på samma sätt som tidigare.

När vi kom från Borensberg år 1982 kom vi att bo i var sin villa 2-3 kvarter från varandra. I vår ungdom var vi ett par år medlemmar i samma församling, Korskyrkan i Stockholm, innan Doris gifte sig med sin Arne och flyttade till Småland.
Märkligt nog blev vi nu nästan grannar och en innerlig vänskap växte fram. Båda nyinflyttade till Örebro. Jag hade varit borta från staden i 9 år och hade i viss mån kommit ifrån mina gamla, nära vänner och från första stund fann Doris och jag varandra.

 Vi kunde prata om allt och kände till våra familjers förehavanden. Cyklade på 5 minuter över till varandra för lite kaffe, prat och bönestunder. Vi bad för varandras böneämnen. Vi kom in i samma ekumeniska bönegrupp, som träffades varje måndag, några förmiddagstimmar och som kom att betyda oerhört mycket för både oss två och de övriga,som var med. De flesta är nu hemma hos Gud .

Under en tid hade Georg och jag ingen bil så Doris hämtade mig  när vi skulle till olika samlingar. Vi hade också ibland ansvar för städning av toaletterna i Filadelfia enligt schema.
Jag fäller en tår, nu när jag skriver om min vän, och när jag besöker Georgs grav på Almby kyrkogård så går jag de få stegen till Doris grav och tårarna går ej att stoppa. Så rika de första åren efter flytten till Örebro blev för oss båda genom vår vänskap. Doris skötte bokföringen åt Arne och var alltså hemma. Jag var långa tider arbetslös och vi hade  tillfälle till täta kontakter.

Ja detta blev mycket om en enda dag.
Augusti. 15. Hälsade på hos Emy Eriksson, pastorsfru under vår tid i Stockholm.
Augusti, 17, Kristin och Maria här efter besök på Mikaelsskolan. Gjorde äppelpaj som Elsemarie fick ta med till Marylene och Stefan, som flyttat till Örebro i dag.
Underbart sommarväder varje dag. Ljumma kvällar. då vi kunde sitta ute halva natten.
Augusti. 19, lördag. På middag i Glottra hos Kerstin och Avad. Skjutsat hem Kristin till Hovsta.

Måndag 21 augusti. Georgs födelsedag,vår bröllopsdag. Georg skulle ha fyllt 69 år. Vi skulle ha firat vår 47-åriga bröllopsdag.
Till graven med blommor. Hämtat Elisabet på Runnagården.
Tisdag 22 augusti kom Kristin, som lämnat sin skola i Hovsta och nu måste åka buss med byte till Mikaelsskolan.  Hade tagit fel buss. Inte så lätt med så stora förändringar.
Vi gick tillsammans till skolan och allt blev bra.

Augusti. 24.Torsdag. Klockan 11. Begravning i Brickebergskyrkan, där Arne och Doris varit medlemmar en tid. Så svårt för oss alla att ej ha Doris ibland oss men vi vet att hon är hemma hos Gud och dit ska vi också. Elsemarie sjöng "Det enda jag vet, det är att nåden räcker" och "Flyttfåglarna", båda sångerna av Lydia Lithell. Lasse spelade till både Elsemarie och unisona sångerna.
 Jag tog senare på dagen  Linn och Filip med i bilen till Hjortkvarn.
Augusti. fredag 25. När Ulla kommit hem från skolan så åkte vi till blåbärsstället. Inte så gott om bär men skönt för både barnen och oss att komma ut i skogen.

Augusti. söndag 27. Ulla packade och åkte till Härnösand. Filip, Linn och jag hämtades av Lasse på kvällen. Pratade med en gammal vän i två timmar om stora, personliga problem!
Augusti. Måndag, 28. Hösten på väg? Bara 6 grader på morgonen.
Skjutsat Elsemarie till tåget. Hon åkte till sin vän Evy i Västergötland över dagen.
Augusti. 29. Skrivit två viktiga brev. Åkte med Lennart till Hjortkvarn och tog åter hand om hemmet medan Ulla är i Härnösand på den månatliga veckan i hennes distansutbildning till lärare.

Så tog Augusti månad år 1995 slut. Den här dagen är också snart slut och jag säger Godnatt till er kära vänner!
Nyss sa jag till Gud att jag vet att någonstans finns ett foto av Bertil Nordström, sittande bland sina vackra rosor. "Tack för att du kan låta mig hitta det fast det är omöjligt eftersom jag har rört till det bland alla foton. Min tro är väl ej så stark men jag vet att  för dej Gud är ALLTING möjligt." Jodå, helt plötsligt i bland alla foton dök det upp. Så varsågoda! Och Tack Gud för hjälpen!